I en tid av kommersialism där de flesta och det mesta är till salu, längtar vi efter det som inte kan köpas. Enligt den brittiske författaren Edward Docx lever vi i en ”Age of Authenticity” – en tidsålder som präglas av vår jakt efter det äkta, genuina och autentiska. Vi vill äga genuina hantverk som är gjorda av människor med deras kroppar. Äta riktig mat utan e-nummer och tillsatser. Titta på autentiska tv-program där deltagarna är vad de utger sig för. Hitta den äkta kärleken.
Men vad är det äkta, det genuina och det autentiska? Är det ett original eller en exakt kopia av originalet, och var går gränsen mellan det som ses som äkta och det som kategoriseras som fejk? Hur kan vi avgöra någons sanna jag? När under historiens gång blev surdegsbröd ett original – borde inte brödet som bakades innan surdegsbröd vara mer äkta?
När vi säger oss sträva efter det äkta, är det inte i själva verket upplevelsen av något äkta som vi söker efter?
En slags känslomässig sanning där det äkta i den handflätade tesilen eller det genuina i reaktionen hos någon som träffar sin pappa för första gången i livesänd TV kan översättas till något äkta i oss. Önskan om att något ska vara på riktigt, så att det kan kännas på riktigt. Så att vi kan få kontakt med världen. Så att vi kan beröras till liv.
Men faktum är att våra reaktioner på det som framställs som äkta, alltid är äkta. Det som vi känner är alltid på riktigt. När vi tittar på tv-serier som Paradise Hotel eller Historieätarna är det viktigaste inte huruvida deltagarna spelar eller är sig själva (är det inte i själva verket osäkerheten som i vissa fall håller oss nyfikna; de suddiga gränserna mellan vad som är spel och vad som är äkta känslor?). Och det spelar faktiskt inte jättestor roll om Lotta Lundgren och Erik Haag, programledarna i Historieätarna, missade att det skulle vara kardemumma på gröten, när de äter gröt badandes i svagdricka och när vi tittare berörs. När vi grimaserar, svär och håller för magen som om vi kan känna den vidriga tyngden av gröt i våra egna magar.
Det äkta, genuina och autentiska är inte någon slags inneboende kvalité i materiella ting, det är en reflektion. Det är vi, som berör något till liv.
Det är vi som gör det verkligt.