Fyrtiofem år är ingen lång tid sett i ett historiskt perspektiv. Näst intill ingenting kan man tycka när man tar del av sjunde bandet av Norstedts Sveriges historia, en i sig diger volym på inte mindre än 686 sidor.
I den serien har man nämligen tappert vandrat på genom seklen, med allt kortare intervaller ju närmare vi kommer till just idag. Det första bandet innehöll epoken 13000 f Kr - 600 e Kr, det andra perioden 600-1350 och sen har munsbitarna tidsmässigt sett krympt successivt.
Låt oss göra några nedslag utifrån den fyr- eller femdelning som det aktuella tidsavsnittet fått. "Porträtt av ett sekel" har två ledord, jordfrågan och AK-eländet. Vi rör oss således i mellankrigstid och jordfrågan är lika med försörjning, sysselsättning och emigration, liksom statare, arbetarrörelse och egnahem.
AK är en idag snarast bortglömd förkortning, Arbetslöshetskommissionen, som under främst 30-talet ordnade med nödhjälpsarbeten och då var en föregångare till det mera välkända begreppet AMS.
Avsnittet "1933- när vinden vände" sammanfattar några välkända skeenden i vår rikshistoria: Kohandeln 1933 står för en överenskommelse mellan socialdemokrater och bondeförbundare om samarbete.
Saltsjöbadsavtalet innebär en långsiktig överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare. Slutligen "Mörker över Europa" sammanfattar det annalkande andra världskriget med underrubrikerna Finlandshjälpen och Beredskapslandet.
De följande kapitelrubrikerna är lätta att forma och förstå: "Folkets hem" samt "Socialsverige blir välfärdsstat".
Varje generation i vårt land brukar ha ett historieverk av sin tid. Många äldre har åtminstone hört talas om Carl Grimbergs stora arbete i nio band från åren kring 1920.
Nästa spelare på plan var Den svenska historien, ursprungligen utgiven i 10 band. Den sista delen kom 1968, och skulle närmast motsvara Norstedts sjunde band. Skillnaderna är samtidigt uppenbara förutom att det behövs ett åttonde band för att skildra den tid som var okänd 1968.
Den svenska historien är snarast mosaikartad med ett myller av författare och kapitelrubriker. Det behövdes den gången 32 författare, väl att jämföra med att numera nöjer man sig med tre huvudförfattare.
Till sist kan vi ställa frågan: hur skildrar man vår region sett i ett rikshistoriskt sammanhang?
Inledningsvis möter man ett enda "norrbottniskt" tema, nämligen den officiella politiken gentemot samerna "lapp ska vara lapp" eller med andra ord att de nomadiserande skulle hållas kvar i sitt näringsfång.
Intrycket bättrar sig eftersom det fylliga person- och sakregistret har många ingångar av lokalt intresse, alltifrån Engelbrecht-divisionen och Eyvind Johnson via Karesuando och Luleå till Seskaröupproret och Storsienlägret under andra världskriget.
Visst kan man tilltalas av Norrbotten i ett rikshistoriskt sammanhang. Eller lika gärna att få ta del av vår moderna nationella historia utifrån dagens forskning. Under alla omständigheter har vi kommit långt från Grimbergs anekdoter. Varje generation skriver sin historia som vi alla hoppas ska bli allt "bättre" utifrån forskningens framsteg. Om trettio år är det kanske dags för ytterligare en nytt historieverk men under tiden får vi glädjas åt dagens vetande.