Människans goda och onda sidor är utgångspunkten för Inger Margrethe Olsens drama som samiska nasjonalteatret Beaivváš i Kautokeino sätter upp för andra gången. Det är också en avskedsföreställning för teaterchefen Haukur J. Gunnarsson som lämnar teatern efter 15 år. Han efterträds vid årsskiftet av Rolf Degerlund, en gång chef för Norrbottensteatern.
Inger Margrethe Olsen har valt att göra en spökhistoria om en mans övergrepp på två kvinnor. Han misshandlar sin gravida hustru och han våldtar hembiträdet när hustrun flytt.
Där finns den där typiska dubbelheten, aggressionen och övergreppet avlöst av ett gråtmilt ursäktande och vädjan om förlåtelse. Det är en människa som inte kan styra över känslorna och rids av svartsjuka och misstänksamhet.
Det är en elegant lågmäld dramatik och där regissören Haukur J. Gunnarsson inte räds att utnyttja tystnaden. Den är ofta mera talande än högljudda ordväxlingar och lämnar ett större utrymme för betraktarens egna känslor inför det som utspelar sig på scen.
Elegansen gäller också scenografin, ljussättningen och ljudarrangemangen. Scenen är så enkel, ett golv med breda tiljor och som ger en oanad djupverkan. Under dessa breda tiljor döljer sig en hemlighet, men den ska vi inte avslöja.
Föreställningen har sex roller, fördelade lika mellan män och kvinnor. Skådespelarna fyller rollerna väl och kanske då speciellt Egil Keskitalo som den ytterst osympatiske kvinnomisshandlaren. Han passar som handen i handsken.
Hur är det då att se en pjäs som spelas på ett språk man inte behärskar och som textas på ett språk som man hjälpligt klarar? Jo, det går förvånansvärt bra att följa de från samiska till norska översatta replikerna. Ingen känsla av att hamna utanför handlingen.
Nasjonalteatret Beaivváš turnerar i Norrbotten med Skoavdnji och ger föreställningar i Jokkmokk på torsdagen, Kiruna på lördag och Karesuando på söndag. Passa på att stifta bekantskap med denna finstämda föreställning.