Labyrint är alltså gänget som fick en spelning inställd i våras sedan polisen och kommunen tyckt att de varit för drogliberala för Växjö. Och visst, det luktar lite sött i några av deras låtar men det förminskar rapreggaekvartetten från Uppsala till något diffust farligt. Det blir bara fånigt, ärligt talat. Det här handlar inte i första hand om knark, liksom. Och man har ju hört mycket värre. Lyfter man blicken från rubrikerna ser och hör man istället ett ofantligt begåvat gäng som vuxit upp via mixtejper och spelningar på ungdomsgårdar och som nu är redo för någonting stort.
Labyrint gör helt enkelt oemotståndlig reggae blandat med rap. Där musiken gärna tar en sväng åt soulhållet, vilket bara gör det bättre. Det blir bara larvigt att säga att Labyrint berättar sanningen om förorten. Men med hjälp av gäster som Kapten Röd berättar de sin sanning - och deras version av livet i Uppsala. Plattans kanske bästa spår, fantastiska Välkommen hem, skiljer sig en hel del från det som stadens andra stora artist just nu - Veronica Maggio - brukar berätta. Minst sagt.