Kultur kostar, ibland mycket, andra gånger ingenting. I vart fall för den som tar del av kulturarrangemang. Att bjuda på kultur gratis är en god gärning i ett land där klassklyftorna växer och allt fler saknar de där sista hundralapparna för biljetten till en konsert.
Svenska kyrkan är ett föredöme när det gäller att bjuda på kultur utan att ta betalt. Så är det året runt och inte minst nu i jultid. Du behöver inte visa upp slutskattsedeln och att du tillhör den tynande skaran av medlemmar i Svenska kyrkan, kyrkporten in till kulturupplevelsen står öppen också för avfällingarna.
I denna december har vi som begav oss till domkyrkan i Luleå fått uppleva två magiska kvällar. Först var det Nya motettkören och en orkester med medlemmar från Luleå, Piteå och Skellefteå. Under Samuel Linds ledning framfördes Bachs Juloratorium del 1-3. Vi kände oss saliga inför denna musikuppvisning. Tänk att vi blir bjudna på denna högklassiga konsert. Inte en krona i inträde!
Är det möjligt att det finns de som uppträder för bara äran och erkänslan från publiken när det i samma samhälle krävs fantasilöner för att hockeyspelare ska jaga en puck. Det undrar vi mellan Bachs kantater.
Och vi kände likadant häromkvällen när Erik Westberg kom med musikhögskolans kammarkör och gav ett julmusikaliskt program som NSD-recensenten Johan Skoglund kärnfullt sammanfattade som ”ren och skär julmusikmagi”. Det var allt från det smygande lågmälda i Jan Sandströms version av ”Det är en ros utsprungen” till det kraftfulla utspelet i Händels ”Messias” och ”Halleluja”. Körprofessorn Erik Westberg visade vilka höjder en kör kan nå under hans ledning. Det var inte utan anledning han fick framträda med kammarkören när riksdagen senast höll sitt högtidliga öppnande.
När vi så lämnar domkyrkan efter de två konserterna är det på kyrkligt vis möjligt att skänka en slant. Den här gången för kyrkans kultur, för fler konserter. Det är ingen som går med en uppfordrande kollekthåv, i stället står det en korg vid utgången och den fylls av sedlar också i en tid av kontantbrist i betalkortsfyllda börsar.
Det är en så generös inställning av arrangören att det lockar till generositet också hos publiken, och tanken slår oss: Här har vi fått ta del av så högklassig musik så vi borde betala minst de 550 kronor som är inträdesavgiften till Arja Saijonmaas och Rickard Söderbergs julkonsert en bit bort, i Kulturens hus.