Zetkin initierade dagen vid den socialistiska världsorganisationen Andra Internationalens möte i Köpenhamn 1910, i praktiken den första internationella kvinnokonferensen. Tanken var att en kvinnodag skulle främja kampen för kvinnors rösträtt, som i sin tur skulle stärka kampen för socialism. De första kvinnodagarna firade året därpå i Danmark, Schweiz, Tyskland och Österrike.
I Ryssland började februarirevolutionen 1917 med att kvinnor strejkade för bröd och fred söndagen den 23 februari. Det datumet i den julianska kalendern motsvarade den gregorianska kalenderns 8 mars.
På den internationella kommunistiska kvinnokonferensen i Moskva 1921 föreslogs därför att kvinnodagen skulle firas den 8 mars, till minne av de händelser som utlöst revolutionen.
Clara Zetkin var född Eissner i Wiederau söder om Leipzig den 5 juli 1857. Bara drygt 20 år gammal blev hon aktiv i Tysklands socialdemokratiska parti.
Rikskansler Otto von Bismarcks införde en lag mot socialistisk propaganda 1878, vilket fick henne att flytta utomlands. I Paris förenades hon med den rysk-ukrainske revolutionären Ossip Zetkin. Efter en tid tog hon hans namn, men de gifte de sig aldrig eftersom hon ville behålla sitt tyska medborgarskap.
Efter att ha varit med och ordnat Andra Internationalens kongress 1889 talade hon där om kvinnors rätt till arbete:
”De som har mänsklighetens frigörelse inskrivet på sin fana bör inte fördöma halva mänskligheten till politiskt och socialt slaveri. Liksom mannen är underkuvad kapitalisten är kvinnan underkuvad mannen; och hon kommer att förbli underkuvad om hon fortsätter att vara ekonomiskt beroende. Arbete är grundförutsättningen för kvinnans ekonomiska självständighet.”
Sedan Zetkin flyttat tillbaka till Tyskland blev hon redaktör för den socialdemokratiska tidskriften Die Gleichheit (Jämlikheten). Hon skrev om jämställdhet, lika lön, kvinnlig rösträtt, offentlig barnomsorg, samt rätten till skilsmässa och abort.
Många av artiklarna publicerades också i Morgonbris, grundad 1904 av Kvinnornas fackförbund och från 1909 det socialdemokratiska kvinnoförbundets tidskrift.
Lenin lärde hon känna 1907 och 1910 valdes hon till ordförande i Internationella socialistiska kvinnoförbundet. Hon blev även medlem i Komintern – Kommunistiska internationalen. Långa perioder var hon i Sovjetunionen, även om hon satt i den tyska riksdagen.
Som riksdagens ålderspresident höll hon 1932 ett tal om vikten av att gå samman i kampen mot fascismen och nazismen. Ändå blev Adolf Hitler rikskansler året därpå.
Zetkin gick då i exil i Sovjetunionen där hon avled den 20 juni samma år.
Sedan 1978 är den 8 mars med på FN:s lista över högtidsdagar, numera en mer neutralpolitisk variant av den kvinnodag som Clara Zetkin initierade. I Tyskland, Ryssland och andra öststater bär byggnader, gator och torg hennes namn. I flera tyska stöder står hon också staty.
Boken Clara Zetkin i sin tid utkom 2007 och innehåller mycket av det hon skrev, bland annat brev till Kata Dahlström, Ruth Gustafson och Hjalmar Branting.