Om någon mot förmodan inte vet var Torneå ligger, är det cirka två och ett halvt stenkast från IKEA i Haparanda. Där finns Tornedalens museum. Superfräscht. Det luktar kommunal kulturglädje.
Imponerande är det. Men otroligt nog stannar det inte bara vid att vara imponerande.
När man strosar runt där inne kommer man helt plötsligt till en utställning om bandet TerveetKädet. En hel utställning! En permanent utställning. Det går knappt att tro sina ögon. Där finns skivor det går att lyssna på, affischer, fotografier, tidningsurklipp och hur mycket information som helst.
Hardcorepunk-bandetTerveetKädet är från Torneå och bildades 1980. Ett av mina absoluta favoritband. Ett band jag spelat och arrangerat spelningar med ett par gånger.
– Vi fick en miljon av Torneå kommun för att göra den här utställningen, sa museipedagogen på finlandssvenska vid ett besök på museet. En miljon. Jag gapade och dumstirrade när jag hörde det. Det gör jag fortfarande.
Det är inte bara utställningen som gjorts för att uppmärksamma TerveetKädet. Den 23 november 2013 restes en staty i centrala Torneå. Statyn är en hyllning till bandet. Ni läste rätt, en staty.
I Norrbotten, eller till och med Sverige, skulle aldrig det här kunna hända. Det finns punkband och andra kulturyttringar som hade förtjänat att uppmärksammas med en staty och en museiutställning i miljonklassen. I Luleå och i ett trettiotal andra svenska städer.
Ett kulturarv är ett kulturarv. Även om ett band använder sig av svordomar, samhällskritiska texter och blasfemisk bildkonst, ska det ändå kunna värderas lika högt som någon halvdan och bitter konstnär. TerveetKädet har sålt skivor jorden runt, turnerat i USA flera gånger, inspirerat tusentals människor världen över att starta band och satt Torneå på kartan.
I Torneå förstår man det kulturhistoriska värdet av det här, i Luleå gör man det inte.