Supervalår. Det är ett inlånat ord. Liksom mycket annat när dagens partiapparater ska slåss om väljarna. Trots inlånade ord stavas kris fortfarande kris. Två val – till riksdagen och Europaparlamentet – ska äga rum i år. Aktörerna är formerade på listor. Dekoren är ett Europa som befinner sig i en allt djupare kris.
Mot denna bakgrund kan kulturen spela en roll. Den borde få göra det. Högerextrema krafter vädrar morgonluft. Kulturen används i vissa fall för att dekorera en nationalistisk agenda som vill dela människor åt.
Det som pågår i Ungern och i andra länder i Europa avskräcker.
Hur har det kunnat bli så här?
Jo, kanske för att kulturen – och kulturpolitiken – inte får ge kraft åt det som är viktigt. Demokrati och delaktighet. Ett samhälle där läsförståelsen minskar bland våra yngre, manliga invånare går inte att klicka bort. Om kulturen får ställa nödvändiga, obekväma frågor kommer den inte att bli ett hjälpmedel i exkluderade syfte.
Vi har partier som med ängslighet och okunnighet ser kulturen som hjälpmedel för hälsa, turism, regionalpolitik och näringsliv. Kulturen får agera fernissa.
De högerextrema krafterna behöver sannerligen ett bättre motstånd. Därför är det viktigt att politiker vågar ha ett visionärt förhållande till kulturen. Det är kulturen som ger oss drömmar, fantasier och vänder på begreppen i vår annars konforma tillvaro.
Många politiker verkar rädda för kulturen eftersom den till sin natur avviker från andra politiska områden. Den skrämmer genom att den ofta erbjuder fler frågor än svar. Frågor gör sig inte lika bra som vallöften.
Tillsammans är vi många som klickat gillande på det motstånd som Pussy Riot står för. I Ryssland. Där. Inte här. Men vi är här och sannerligen skulle vårt samhällsliv må bra av Pussy Riot-liknande aktioner. Om vi tycker att det låter jobbigt eller ses som onödigt, har vi nog inte riktigt förstått kulturens verkliga sprängkraft.
Eller också önskar vi den inte. Men då kan kulturen lika väl vara fernissa och kulturministern vara sverigedemokrat.
Kom inte och säg att du – och våra politiker – inte har ett val att göra.