Kritik i kortprosans form
BOKCVPeo RaskBlack Island Books
Storleken har ingen betydelse, brukar det sägas i olika sammanhang. Och Peo Rasks CV är ett verk som bekräftar påståendet. Dess 48 sidor om en mans kontakt med jobbcoachingcentret är en stund då jag sitter med ett leende på läpparna, vilket några av mina vänner skulle betrakta som en smärre sensation.
Nå.
"De sa åt mig att skriva ett CV. Jag sa att det heter en CV. Där gick allt fel", är raderna som anger tonen i Rasks lakoniska lilla pärla. Och de, det är jobbcoacherna Kenth och Vendela som ska lära ut hur man skriver sitt Curriculum vitae, som det heter på latin och enligt Wikipedia ungefär betyder "levnadsbana, livslopp".
Berättar-jaget i boken känner till detta men konstaterar samtidigt att i det han ska skriva får inga egna mänskliga tillkortakommanden nedpräntas.
Här gäller det att sikta mot stjärnorna om man ska nå trädtopparna, är jobbcoachernas devis, av vilka flertalet framförs på hurtig svengelska. Och att i det sammanhanget berätta historien om hur framtiden stupade på ett liggunderlag en solig vinterdag för länge sedan, är kanske inte så smart resonerar han. Eller att tiden i Kommunistisk Ungdom var hans bästa gymnasium.
CV är liksom mycket annat av Peo Rask en arena för samhällskritik i kortprosans form. Och det handlar ofta om makter och makthavares nyspråk för att dölja eller kamouflera en mindre vacker verklighet. Ett nyspråk där till exempel den arbetslöse kallas arbetssökande, för att i nästa stund bli benämnd som klient eller kund.
Som läsare känner jag direkt sympati med berättar-jaget i boken. Han vill ju trots vankelmod och disträa talanger göra nåt med sitt liv. Han har bara lite svårt att gå i gång på Kenth och Vendelas prat om "teambuilding" och "nätverk" och allt vad det heter. Jag förstår honom. Och även hans tankar på solen i Mars. Och om folket på isen som på håll ser ut "som vore de pinnar i ett statisktiskt underlag".
Peo Rask prosa är poetens och han förmår ofta på några få rader beskriva essensen av sin tankegång.
Och även om CV kan viftas bort som en bagatell och ett ego-projekt är temat sprungen ur en mörk botten om arbetslöshet och än mer hur samhället och dess institutioner möter den arbetslöse.
I det perspektivet är CV "en termometer i samhällets röv", för att låna några rader av Lars Norén.
Jag rekomenderar läsning, för vem vet när en själv blir uppmanad att skriva...ett/en CV.
Så jobbar vi med nyheter