Just som jag skriver om denna bok om Kreml, rapporterar ryska nyhetskanaler med alltmer rasande intensitet om avrättningen av oppositionspolitikern Boris Nemtsov, natten till 28 februari. Ett mord som skakar oss alla, i Ryssland, i världen.
Byt ut Kremlbron 2015 mot Sveavägen 1986 och likheterna mellan Palme och den ryske regimkritikern finns där; en omstridd politiker nedskjuten bakifrån i februarikvällen, inga livvakter, en tafflig polisutredning. Ett land i sorg.
Fast till skillnad från lilla Sverige ett land oerhört härdat vid politiska mod och bestialiska massavrättningar och samtidigt med en innerligt tro på det goda i människan, till och med det goda hos makten och dess tsarer eller röda kommissarier. Ryska folket har ständigt blivit sviket av dessa - men fortsätter att tro på den "gode tsaren". Just nu heter han Putin och har 85 procents folkstöd och ännu mer i östra Ukrainas nedsotade, utfattiga och numera utbombade koldistrikt.
Inga gallupundersökningar gjordes under Ivan den Förskräckliges tid, men antagligen skulle även denne ha legat bra till hos ryska folket. Han halshögg folk, men med politisk urskiljning. Mongoler och svenska rövarband levde farligt om de tordes attackera Kreml. Peter den Store, modernisten bland ryska tsarer, fann stort nöje i att personligen nacka sina politiska opponenter, bojarer, olydiga präster - och egna uppstudsiga familjemedlemmar.
I händelsernas centrum: Kreml, den magiska, mytiska röda tegelstensfästningen som med sina tusentals kvadratmeter yta sedan 1200-talet dominerat Moskvas stadsbild, manat sina undersåtar till underkastelse och både fascinerat Västvärlden och stundtals skrämt den från vettet.
Med den amerikanska historikern Catherine Merridale som guide leds läsaren av Kreml med på en tidsresa i blod och mäktiga intriger, från tidig medeltids primitiva lerplaskande, lortiga timmerbefästning fram till dagens asfalterade och blänkande högborg för en regim som aspirerar på en ledande roll i världspolitiken, men gör sitt bästa för att sabotera utsikterna till den.
Det är munkar, mongoler, guld och diamanter, sobel och silverskatter i Merridales guidetur, men även baksluga politiska schackdrag som äktenskap med lämpliga europeiska kungahus eller krig med dessa om frieriet avslogs och det fanns manskap och krut i tillräckliga mängder. Och kanonmat har ju alltid funnits i Ryssland.
Mongolerna var ett ständigt hot, och efter dem kom polacker och svenskar. Krigarna brände ned Kremls timmermurar och kyrkor, men beblandade sig även med befolkningen, särskilt med den kvinnliga delen, och när Rysslands nationalister idag talar om "etniskt rena" ryssar är de definitivt ute på hal is. Ryssar är en mix av en massa folk, väster och öster om Volga.
Man kan som Merridale fästa sig vid att ingen Kreml-härskare trivdes i Kreml. Redan Ivan den Förskräcklige skaffade sig en annan boning utanför Moskva. Peter den Store ville ut i världen och grundade St Petersburg. Lenin hade en lya i Kreml men bodde helst i sin "uzadba" i byn Gorkij. Stalin fördrog sitt hus i Kuntsevo. Putin sitter mest och ruvar i ett palats vid Uspenskoje.
Alla besittningarna ligger väster om Moskvas centrum, mot Västvärlden, mot det främmande, hemska, men lockande Västerlandet. Siegmund Freud skulle säkert ha gjort en bra psykoanalys av Kreml om han varit inne där på patientbesök.
Själv har jag sett Kreml vid statsbesök eller kongresser. Toaletterna är snyggare än andra i Moskva.
I Stora Kremlpalatset träffade jag 1991 författaren Jevgenij Jevtusjenko som, medveten om sitt världsrykte, var en självupptagen snobb. En mycket mildare människa var Tjingiz Ajtmatov, kirgizier, författare och ättling till de horder som under medeltiden brukade elda upp Kreml.
Ajtmatov var glad över Sovjetunionens fall, men orolig över vad som skulle hända nu, när Moskva inte längre styrde över allt och alla och politiken och existensen tycktes vara ett gungfly. Han gav uttryck för vad de flesta ex-sovjeter kände vid den tiden, och känner fortfarande. Särskilt som en viktig politiker som Boris Nemtsov kan skjutas ned på öppen gata, mitt i Moskva, alldeles intill Kremls murar.