Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Wahlström & Widstrand
Wintersons självbiografi är som en serie ihopflätade essäer om skrivande, om religion, om att växa upp utan biologiska föräldrar. Men det är alltid skrivandet, böckerna och läsningen som är det centrala i livsberättelsen. Hur det än såg ut hemma, med inskränkta normer och social isolering, så gav böckerna näring åt både kropp och själ. Wintersons klassresa började på en lovande perrong: Oxford University, där hon redan då föresatte sig att bli författare. "Det var som att bo i ett bibliotek, och det var ju där som jag alltid hade varit som lyckligast".
Men såret från barndomen låg alltid vilande, och livskrisen var ett faktum. Efter ett självmordsförsök 2008 började Winterson nysta i vem mamman var. Skildringen av turerna med det engelska domstolsväsendet är gastkramande, och mycket självutlämnande. Återföreningen med modern är början till en slags retroaktiv uppväxt, bilden av hur det kunde ha sett ut blir ett komplement och en balans till hur det faktiskt blev. Bortbytingen Jeanette förenas med sina likar och får vara sig själv, både stor och liten, känd och okänd, läkt och oläkt.
Wintersons metaforrika språk och berättarförmåga, humorn och självironin, allt som man är van att hitta i hennes romaner, finns i rikt mått även här. Stoffet överträffar dock allt vad hon skrivit tidigare, och Varför vara lycklig när du kan vara normal, överträffar faktiskt hennes romanproduktion i intensitet, kraft och gestaltning.