Linnea Henriksson är 35 år och bosatt i Luleå. Hon är en av de yngsta som deltar när Norrbottens främsta konst ställs ut i Stockholm under konstveckan i april. Till skillnad från många andra konstnärer i hennes ålder har hon blivit kvar i Norrbotten.
– Jag trivs med att vara lite utanför, jag har inte ställt ut särskilt mycket men ändå jobbat på i mörkret. Det viktigaste för mig är att ha en ateljé och bara måla, säger Linnea Henriksson.
Efter konststudier på Sunderby Folkhögskola, blev Linnea Henriksson år 2008 Luleå kommuns ateljéstipendiat. Då fick hon tillgång till en egen ateljé på Kronan, pengar och en utställning på Kulturens Hus.
Efter det tillhörde hon ett konstnärskollektiv som höll till i det nu rivna Fritz Olsson-huset. Där både målade, jobbade och bodde hon tillsammans med sin partner Petter Alatalo. Sedan var hon en vända till Stockholm, men fick ingen ro och vände hem. Efter det har hon flyttat runt mellan olika ateljéer på Kronan och ställt ut i Piteå, Kalix, Rovaniemi och Luleå.
När vi pratar om Kalix och Piteå börjar Linnea Henriksson sjunga på konstnären Mats Wikströms sång En konstnär i Norrbotten. ”Man kan ställa ut i Kalix eller på kvinnobiblioteket, eller bakom staketet, det spelar ingen roll det kommer 14 personer, man får koka makaroner”.
– Men jag tycker ändå om Norrbotten. Man måste göra saker själv och man har bra med arbetsro. Jag upplever inte heller att det är särskilt svårt att få plats på en utställning, säger Linnea Henriksson.
Hur känns det att få ställa ut din konst i Stockholm?
– Det är bara roligt att komma med när det var så många sökande. Jag har aldrig ställt ut söder om Piteå. Det känns stort och väldigt roligt att ställa ut för andra än den vanliga kretsen också.
För närvarande är Linnea specialelev på Nordiska konstskolan i finska Kokkola. Specialelev innebär att hon får välja vilka kurser hon vill.
– I september gick jag en akvarellkurs och efter det har jag kunnat måla lite lättare. Tidigare blev jag aldrig klar med saker.
– Jag gillar finsk konst, och Finland i allmänhet. Finnarna är lite friare i sitt konstnärskap.
Linneas familj ville inte flytta på sig, därför åker hon till Finland periodvis.
– Det är bra att fara iväg två veckor i stöten och enbart koncentrera mig på måleriet. Sedan när jag kommer hem kan jag ägna all tid åt familjen.
I maj bränner konstnären Heide Krönlein upp sin konst inför publik. Det här med att bränna konst är inte ovanligt.
– Jag och min partner har bränt konst uppe på Ormberget. Man måste rensa ibland. Jag tror att det är ganska vanligt, jag vet då flera som har gjort det, säger Linnea Henriksson.