Elde var känd för sin höga produktionstakt och sina färgsprakande, detaljrika målningar av både Stockholm och svenska landskap. Själv kallade han sig tavelmålare snarare än konstnär, för att avdramatisera konstnärskapet. Många svenskar har kommit i kontakt med hans naivistiska konst, dels genom galleriet i centrala Stockholm men också genom de många affischer, julkalendrar, brickor och sjukhusväggar han målat.
Men om han var älskad av folket var han snarare hånad av konsteliten, som tyckte att han levde för gott på sin kommersialitet. Ett hån som han själv tyckte blev bättre med tiden:
– Jag har hört talas om de populistiska konspirationerna, men vad ska jag säga. Det är nyttigt att göra folk förbannade ibland. Jag kör mitt race utan att sidoblicka. Att kultureliten ser snett på mig var värre förut – i dag känner jag större acceptans, sade han i en intervju med affärstidningen Realtid 2008.
Ett av kännetecknen i Bengt Eldes målningar, utöver detaljrikedomen, var de vita hästarna. Vita, knubbiga hästar som svävar i himlen över Gamla Stan i Stockholm, som springer omkring i pälsen på ett jättelikt får, eller är målade på ett par glasögon. Hästmåleriet avslutades dock lagom till 70-årsdagen då han målade en jättelik "avslutningshäst" och satte punkt för ett av sina egna konstnärliga signum.
Inspiration till sina folkkära målningar hämtade Bengt Elde dels i Stockholm, men även i Gravendal i södra Dalarna, där han och hustrun Kerstin bodde stora delar av året.
Elde var sedan länge drabbad av prostatacancer, men sjukdomen förvärrades och under fjolåret genomgick han tuffa behandlingar. Han avled den 23 januari, 75 år gammal. (TT)