Luleå kommun köper in konst för 200 000 kronor varje år. I år blev det 30 konstverk och då kan den matematikkunnige räkna ut att genomsnittspriset för varje verk är 6 666 kronor.
Är de värda priset? Inte alla, egentligen ganska få. Hela samlingen ställs nu ut i Konsthallen, men där finns verk som hade mått väl av att gömmas i konstnärens garderob och inte utsättas för en offentlig dom. Så trivialt, rent av fantasilöst och utan kvaliteter för att klara en lång tid på en offentlig vägg.
Vi får bara hoppas att prissättningen också var därefter, att Lillevi Hultman fick betydligt mera än 6 666 kronor för sin textil Tre upplysta, för det är ett verk som kan försvara sin plats, varhelst det hamnar. Här finns fantasin, skickligheten att med nålen och tråden återge tre ansikten och där finns det där sista outgrundliga som ger ett verk ett långt liv.
Sedan ett långt hopp till något helt annat, Camilla Hällgrens fotografier och framför allt en av de tre inköpta, Life is a journey. Hon har utgått från minifigurer, sådana som används i modellmiljöer och placerat dem i olika situationer och där litenheten samspelar med en storhet som inte är en storhet.
Det blir en läcker humoristisk bild när hon låter de små sitta och balansera på en elvisps tunna trådar. Det påminner om bilder från byggandet av amerikanska skyskrapor med arbetare som är okänsliga för höjder. I Camilla Hällgrens bild riskerar dessa små figurer att trilla ner i, ja vad kan det vara, pannkakssmet?
Ett helt annat fotografi är Denise GrünsteinsWundervenus. Ett kalt rum, i hörnet något stort, liksom uppblåst, klätt med tyg. Men så syns där ett par fötter under och så en arm som sticker ut. Det ger något mänskligt över detta oformliga, en jättelik röv som knappt kan bäras av dessa små ben och fötter. Grünstein har gjort en serie bilder utifrån samma scenografi och föremål.
Fredrik Sundqvist är en spännande kolorist som också vågar släppa kontakten med jorden. I oljemålningen Balansgång låter han två barn balansera på taknocken på en liten röd stuga ute i skogen. Barnen är mycket större än stugan. Vi kan se spegelbilden i en sjö, men där finns ju fyra vuxna människor som dansar. Varför, undrar vi och det är just det som ger bilden spänning.
I inköpshögen finns också välkände Peter Dahl med litografin som sägs ha titeln Eftermiddag, men som enligt Galleri Stockholm har namnet Ingen man känner. Det är fyra ansiktslösa figurer i något som kan liknas vid krogmiljö. 6 250 kronor ville galleriet ha för denna litografi innan den såldes slut och den är prisvärd och försvarar sin plats i Luleås offentliga miljö.
I en intervju förklarade konsthallschefen Hans Sundvall, ansvarig för inköpen, att inköpsgruppen vill både stryka medhårds och försköna, och stryka mothårs och sticka ut hakan. Denna gång är det för många verk som når upp till varken det ena eller det andra, det blir mera vatten än vin och inget som riktigt sticker ut.