Det var i höstas som det nya tävlingsprogrammet sändes i SVT. Sedan dess har det snurrat på rejält för Joachim Karkea.
– Jag ångrar absolut inte att jag ställde upp. Det har bara kommit bra saker efteråt, säger han.
Jobbet som takläggare har han dock kvar i Kiruna. Här uppe bland takåsarna hittar han många av sina motiv. Liksom i barndomsbyn Junosuando där han har sin ateljé i brandstationen, intill Torne älvs frusna brus.
– Jag är där i stugan nästan varenda helg. Det är lugnt och skönt, säger Joachim Karkea.
Annat var det förstås under tv-inspelningen i somras. Då ställdes han och de övriga tävlande inför en rad utmaningar på tid. En jury, bestående av konstnären Ernst Billgren, Liljevalchs konsthallschef Mårten Castenfors och en gästdomare i varje avsnitt bedömde sedan konstnärernas insatser. En person skulle dessutom skickas hem i slutet på varje avsnitt.
– Jag tog det inte så allvarligt. Det var bara inför första programmet som jag var nervös. Då tänkte jag att ”nu går det åt skogen”. Sedan märkte jag att det bara var att hålla sig lugn. Det var ju hur som helst svårt att förbereda sig eftersom man inte visste vad tävlingsmomenten skulle gå ut på, säger Joachim Karkea.
Om han lärde sig något vet han inte riktigt:
– Nja, däremot blev det en spark i baken för att komma igång med tekniker som jag inte har hållit på så mycket på senare år. Som olja. Jag målar också mycket mer nu.
En del av resultatet kan ses i biblioteket i Överkalix hela månaden ut. Här visas 17 akvareller som är målade under hösten och vintern.
– Det är mycket norrsken och natthimlar. Men sedan är det också lite vanliga vinterbilder, säger Joachim Karkea.
En målning föreställer statshuset i Kiruna, omgivet av ett flammande, orangegult sken.
– Det ska ju rivas. Så det var något jag ville måla. Jag har försökt få till det så gatuljusen lyser på molnen. Det ska se blåsigt ut.
Just ljuset och stämningarna i alstren var någonting som domarna i TV-serien uppmärksammade.
Har du någon kontakt med dem idag?– Inte med domarna. Men alla vi som deltog har en tråd på facebook där vi skriver rätt ofta till varandra. Det är inspirerande att se vad de andra gör.
I julas återsågs gänget när programmets vinnare, Stina Gunnarsson, fick motta sitt pris – en utställning på Waldemarsudde.
– Då surrade jag lite med Ernst och Mårten om att ställa ut på vårsalongen på Liljevalchs där Mårten sitter i juryn. Det är något jag jämt velat men alltid glömt bort att söka till. Nu kanske det blir av, säger Joachim Karkea.
En annan av Kirunakonstnärens drömmar är att föreviga byggnader och miljöer som försvinner i och med stadsomvandlingen i Kiruna.
– En bilderbok med akvareller skulle vara roligt att göra.
Efter Konstnärsdrömmen saknar han inte utställningstillfällen.
– Nej, det skriver folk hela tiden. Jag har också lätt att tacka ja. Så det kan det bli lite stressigt, säger Joachim Karkea med en viss munterhet.
Enligt honom har även resten av omgivningen reagerat positivt på hans medverkan i teve.
Han skrattar:
– Så klart är det lite konstigt när någon i byn som man har känt i fyrtio år plötsligt vill ta en bild med en. Men det är jättekul.
Senare under våren ställer Joachim Karkea ut i Kalix och Luleå, och i september i Piteå.