Konsten ventilerar minnena från kriget

I ett hörn står en liten målning i väntan på att hängas upp på väggen i Norrbottens museums översta utställningsrum. Den heter Mitt Sarajevo och är från Jusuf Suljanovic första år som konstnär. Det var 1960. Nu har det gått femtio år sedan den målningen gjordes och Jusuf Suljanovic blickar tillbaka över ett produktivt konstnärsliv när vi går runt bland hans bilder som står uppställda efter väggarna.
Utställningen, som öppnar på lördag, är en form av retrospektiv, även om det finns en del luckor i samlingen. En del har blivit sålt och finns i Kanada och andra länder. Men mycket gick också förlorat under kriget i Jugoslavien.
- Jag sparade några målningar som jag smugglade med mig när vi flydde 1992. Och på omvägar har jag fått tillbaka några målningar. Men vi har gjort en bok till utställningen och där finns många bilder som jag hade fotograferat av, säger Suljanovic och visar en bok med titeln Vänbok som innehåller 70 av hans bästa målningar.
Den är på svenska och bosniska och ingår, liksom utställningen, i Luleå kommuns utbyte med vänorten Zenica i Bosnien.
- Nästa sommar ska jag ställa ut där. Men det blir akvareller och grafiska blad. Det är för krångligt och dyrt att ta med sig oljemålningar. De tror att det är mer värdefullt bara för att det är en oljemålning, säger han och skrattar åt det något absurda i att konsten värderas annorlunda utifrån vilket material konstnären valt att använda.
Men för Jusuf Suljanovic är materialet knappast det primära. På utställningen blandas akvareller, oljor och grafiska blad och motiven varierar över årtiondena. Men vissa teman återkommer och man kan se en tydlig utveckling i stil från de första årens återhållna färgskala till dagens färgprakt.
- I början tyckte jag om återhållna färgskalor med sval kolorit. Med tiden blev det mer färgstarkt och jag befriade min stil. Mitt uttryck fick allt mer rörelse och färg. Man kan se att jag blivit mer expressionistisk och abstrakt. Många jobbar med samma teman och stil och fördjupar sig i det. Det passar inte mig att hålla mig inom en ram. Jag roar mig genom att söka nya saker i konsten. Annars skulle det bli tråkigt, säger Suljanovic och skrattar.
Motiven hämtas inte sällan från barndomen, från verkliga händelser eller drömmar som stannat kvar i minnet. Till exempel återkommer hästar och tjurar från uppväxten i Sanski Most och Bosniska Krajina.
- Det är ett karaktäristiskt område där flera kulturer levde sida vid sida och det fanns en tradition där man ordnade travtävlingar och kamper mellan tjurar i Sanski Most. Det var inte som tjurfäktning. Istället fick tjurarna kämpa mot varandra med nedslipade horn så att de inte skulle skada varandra och det var en stor folkfest som 10 000-tals människor besökte. Så därför har tjurarna och hästarna blivit ett tema för mig, säger Suljanovic.
Men även Norrbotten har blivit ett tema i Jusuf Suljanovic konst. Här och var dyker det upp renar och fjällmiljöer.
- Jag har bott i Abisko under perioder och målat där. I fjällen finns en otrolig rörelse i luften och färgerna. Och hösten i Norrbotten är ju fenomenal.
Det finns dock ett tema som återkommer här och var i Jusuf Suljanovic bilder. Som är oundvikligt - kriget i forna Jugoslavien. Ofta i form av ett symboliskt måleri. I en bild har han målat tre tjurar som slåss mot varandra över en bild av den bosniska kartan. En annan symbolik är fågelboet, där ett krossat fågelbo ligger intill ett nytt, som finns i verket Gammalt och nytt fågelbo från 1998, som en metafor för det forna livet och det nya.
Men här finns också en brutalt konkret bild med titeln Hemnummer 1992, där en kula sitter i en nummerskylt. Kulan kom från grannen som hotade att spränga deras hus och det var den konkreta orsaken till att familjen flydde.
Och efter flykten till Sverige syns en tydlig ökning av intensiteten i färgerna. Det finns ett tydligt före och efter kriget.
- Jag tror att det har att göra med att jag var chockad av det som hänt. Det påverkade mig mycket, även om jag försöker att glömma, och måleriet visar en del av detta, säger Suljanovic och pekar på verket Sarajevo brinner.
Konsten blir en slags ventil för det han inte gärna vill prata om. Men det var också konsten som på många sätt blev en väg in i det svenska samhället.
- Vi bodde på LV7 i början tillsammans med många andra familjer och det var en svår tid. Men på något sätt fick konstnärerna höra talas om mig och jag fick hjälp av dem. Brita Weglin hjälpte mig på ett fantastiskt sätt och gav mig möjlighet att jobba i den grafiska verkstaden. Det hjälpte mig att känna mig som en människa igen. Rune Wanler, Karin EE Törne von Haern, Bertil Sundstedt och Roger Sandberg har också betytt mycket och Sunderbyns folkhögskola hjälpte mig med material eftersom jag inte hade råd. Jag är oerhört tacksam för det, säger Suljanovic.
- De möjligheter jag och min familj fått i Sverige är fantastiska. Jag undrar om jag hade fått de möjligheterna om vi hamnat något annanstans. Och när vi fick uppehållstillstånd fick vi erbjudande om att flytta var vi ville i landet. Men vi valde Luleå och vi ångrar inte vårt val. Vi fick många nya vänner och ett bra bemötande. Det är en fantastisk känsla, säger han.

Konsten ventilerar minnena från kriget

I 50 år har Jusuf Suljanovic varit verksam som konstnär och han firar det med sin femtionde utställning på Norrbottens museum.