Det tar tio år att bli en bra författare. Jag tror att det var Jan Guillou som sa det. Under ett skrivande liv lär man sig. Man blir vis av erfarenheter och misstag och finner och vinner ett språk. Enstaka texter leder inte till ett författarskap.
Det är som i fotboll. Det räcker inte med att på träning slå en straff i ungdomsåren och tro att förmågan är evig.
På tal om straffar så var det upplagt för det i Luleås fullmäktige för en tid sedan. Vi skrev måndag den 25 november och det var budgetdebatt. Socialdemokraterna och miljöpartiet la bollen på straffpunkten och i sitt budgetförslag fanns medel avsatta för att bygga ett Dansens hus i Luleå.
Två partier – centerpartiet och vänsterpartiet – redogjorde för sina respektive förslag, i vilka de förordade att Dansens hus ska ligga i Piteå fastän bollen låg på straffpunkten i Luleå.
Som jag ser det spelade dessa partier sig ur matchen – den kommande valrörelsen i Luleå. Vad ska dessa partier säga till dansintresserade ungdomar i Luleå? Åk till Piteå och dansa!
Sitter man inte i Luleås fullmäktige för att värna Luleås intressen?
Ett Dansens hus är bra för för relationerna inom Fyrkanten, menar V.
Socialdemokraterna vill bara centraliserara, menar C.
Visst är relationerna inom Fyrkanten viktiga. Men de får väl ändå inte underordnas simpel ”byapolitik” där ingendera parten blir nöjd.
Argumentetet om ”centralisering” är närmast löjligt. Istället borde vi luleåbor vara tacksamma för att våra politiker – åtminstone tillräckligt många – tar tag i frågan och agerar.
Elva av länets fjorton kommuner har förordat Luleå och två partier i Luleås fullmäktige fattar inte galoppen. Det ska bli intressant att följa hur de ska förklara sig för ungdomar i kommande valrörelse.
Att värna Luleå är att värna Luleås ungdomar, att se till deras intressen inom Luleå kommun. Eller har jag missat någonting?
Ett kritiskt öga till hur det stadsbärande partiet sköter kulturen är alltid sunt. Men nu finns banne mig anledning att göra några schyssta moves och vara nöjd med ett bra beslut.