Med persondatorn kan man tack och lov inte binda in boken och därför överlevde bokbinderikonsten. Den konsten visas nu i en utställning på stadsbiblioteket i Luleå och det är en elevutställning från Leksands folkhögskola, som har Skandinaviens enda utbildning i handbokbinderi.
Det är elva elever som visar vad de kan när de bundit in en rad reseskildringar, men där Jules Vernes skildringar ingår som ett gemensamt undertema. Utställningen går under namnet "Boken – en Roadtrip".
Det blir en resa genom bokbindarkonsten, från historiska bokband som lådbok från 900-talet, via 1300-talets svenska Birgittaband i pergament och 1500-talets europeiska pergamentband med jappar till 1900-talets och 2000-talets band.
Det är bara att vandra igenom bandteknikerna: halvt träband, helt skinnband i fransk teknik, halvt skinnband i fransk teknik, pappersband, låda i blandad teknik, gammalt biblioteksband, stubbinding, skinnband i tysk teknik, klotband, kartonnage, millimeterband.
Och sedan det där extra som läggs till de olika bandteknikerna: pärmar i mahogny, guldsnitt, sidenspeglar, folietryck, marmorerat papper, rübowteknik, mockaspeglar, hanförgyllning, kapitälband, lintrådshäftning, silkesbroderat siden, japanpapper.
Ja, det kräver sin kvinna och sin man, men sedan kan boken inte bli annat än ett konstverk, oavsett vad som döljer sig mellan pärmarna.
Utställningen visar exempel på historiska och samtida bokbinderikonster. Den kanske mest fantasieggande är Jack Kerouacs "On the road", som Alf Sjöberg fört över till en 50 meter lång pappersrulle och som sedan placerats i en låda av blandad teknik. De en gång 300 sidorna kan läsas från början till slut, bara att rulla på.
Utbildningen i handbokbinderi i Leksand är tvåårig och avgångseleverna visar alltid upp sitt kunnande. Tanken med utställningen är att visa traditionella bokband i klassiska tekniker men också konstnärliga tolkningar av en bok.
Bokbinderi är ett konsthantverk och det är även en konst att göra en bra utställning. Här får vi inte komma i den nödvändiga närkontakten med bokbanden. De är inneslutna i glasmontrar. Det är synd, för ett vackert bokband måste man få känna i handen, skinn mot skinn.