Konst i skärningspunkten
UTSTÄLLNINGMobila TidsrumNorrbottens museum, LuleåPågår t o m 31 augusti
Foto:
Men när man skrev sina dagböcker i stugorna och torpen under slutet av 1800- och början av 1900-talet talet var det för egen skull och möjligen för närmsta kretsen.
Den svenska borgerligheten började skriva dagbok under 1600-talet och ett par hundra år senare började jordbrukarna skriva, ofta så kallade bondedagböcker som förde kunskaperna vidare. Men dagböcker skrivna av lägre samhällsklasser låg länge utanför forskarnas strålkastarljus. Senare tänkte man om och insåg värdet av dem.
Det är också dessa som utgör grunden i Maria Sundströms och Ann-Catrin Edlunds utställning Mobila tidsrum som står på Norrbottens museum.
Utställningen är ett möte mellan konst och vetenskap. Maria Sundström är konstnär och Ann-Catrin Edlund språkvetare och utifrån sina olika perspektiv har de utforskat det historiska materialet under sex år. Det består av sex dagböcker från Norr- och Västerbotten som skrivits under 1900-talets första hälft. Två av dagboksförfattarna kommer från Norrbotten - Julia Englund från Bensbyn och Axel Johansson från Hindersön, medan Karl Lövgren, Albertina Andersson, Greta Dahlkvist och Linnea Johansson är från Västerbotten.
I utställningsrummet har de presenterats genom ett antal "rum i rummet" där man bland annat kan lyssna till deras dagböcker, läsa valda citat, se fotografier och läsa handskriftsanalys och utlåtanden om dagboksförfattarna av den legitimerade psykologen och grafologen Viljo Mentu.
Men här finns också en slags kartor som visar hur de rörde sig geografiskt - i Axel Johanssons fall över stora delar av Bottenviken, över mot den finska sidan. Han var säljägare och hans knapphändiga anteckningar rymmer en hel värld. De säger mycket om tillvaron för en jägare - hur det ena dagen kan vara stolpe ut och nästa dag går allt vägen. Johanssons "del" i utställningen ackompanjeras också av en video som kommenteras av en flåshurtig journalfilmsröst från SF som beskriver en säljakt och det sätter ljudmässig prägel på utställningsrummet.
Även Julia Englunds dagböcker vittnar om livet vid havet och vardagens arbete. "Idag får 500 kilo fisk, mycket vackert väder. Börjar rensa fisk 17 kaggar, i dag en fjerding. Tack och lof" kan man läsa i titeln till en diptyk som hänger på väggen.
Den här typen av samarbeten mellan konsten och vetenskapen är inte helt ovanlig, men ofta brukar det bli så att konsten får gestalta vetenskapen. Att den kommer in i efterhand. Här är det mer symbiotiskt. Vad som är konst eller vetenskaplig forskning är inte helt givet - bortsett från utlåtandena från Viljo Mentu.
Och trots att det är ett digert arbete om man vill lyssna igenom alla inläsningar av dagböckerna - de är upp till 50 minuter långa - är utställningen en intressant upplevelse. Det är som om man kommer närmre dessa människor i skärningspunkten mellan konst och vetenskap.
Så jobbar vi med nyheter