Konst spelar en avgörande roll för tillväxten, enligt den australiske ekonomiprofessorn David Throsby.
En välmående inre kärna av kreativa konstnärer ger innovationer och produktivitetsökningar, resonerar han.
- Svårigheter kan stimulera folk att uttrycka sig kulturellt. Så är det, säger David Throsby.
Han radar upp exempel, som fransmannen Olivier Messiaens Kvartett för tidens ände, skriven i ett tyskt fångläger 1940 och Picassos Guernica.
Men den tydligaste effekten av krig, recessioner och andra typer av katastrofer är att de tar död på konsten, enligt Throsby.
- Den svältande konstnären är helt enkelt en myt, säger han.
Han pekar på dagens Grekland, snart inne på sjätte året av djup recession. Där ser han just nu en stor risk för att en hel generation konstnärer ska slås ut i takt med offentliga åtstramningar och kapitalflykt.
- Det kan ta en hel generation att bygga upp igen. Små teatersällskap, gallerier och så vidare är ju konstens själva blodflöde. Och när blodet slutat flöda är det svårt att få liv i patienten igen, säger Throsby.
För att skapa en livskraftig kärna av konstnärer, författare, musiker och andra konstutövare krävs ett stabilt offentligt stöd, enligt Throsby.
Hur stor den konstnärliga kärnan bör vara i förhållande till BNP är svårt att säga, enligt professorn. Det beror på hur stor del av närliggande verksamhet som medier, underhållning, reklam och arkitektur som ska räknas in.
- Kärnan kan variera mellan 2 och 5 procent av ett lands BNP, beroende på hur man räknar. Som andel av arbetsmarknaden kan det röra sig om något mer, säger Throsby.
Från kärnan hämtar resten av ekonomin idéer, ny kunskap och talangfulla människor.
- Kreativiteten bidrar till innovativa processer.
Kan kärnan bli för stor?
- Troligen. Men jag antar att det är självreglerande, ekonomiskt. Och jag tror inte det föreligger någon risk för detta just nu. Om något är kärnan i västvärlden just nu för liten.