Varje dag, året om, tar Gunnar Hansson med sig sina hundar och går ut i naturen. I skogen hittar han både kraft, idéer och materialet till sin konst. Hans verk består bokstavligen av naturliga råvaror, då trä är grunden till allt han gör.
– Förut jagade jag, men nu lämnar jag oftast geväret hemma. Det är inte det jag är ute efter, utan att få vara ute. Och jag hittar alltid något som jag tar med mig hem.
Han lyfter upp en rovfågel med kupade vingar som ligger på ett bord:
– Det här är en gammal tjärvril, en bit som kanske hade legat hundra år innan jag hittade den.. Den har suttit på en tall som kanske har brunnit eller ruttnat upp, till slut är det bara den här tjärvrilen kvar. Sedan har jag gröpt ur den och gjort fågeln utifrån den ursprungliga formen.
Hans fascination för de skatter som skogen bär på blir tydlig när han visar två ihoptvinnade, tunna grenar:
– Se, den har vuxit så här. Bara naturen kan göra såna grejer.
Han arbetar mest med trä, oftast asp som är lätt att forma. En del skulpturer är tillverkade i koppar, men han gör alltid en grund av trä som han utgår ifrån.
– Jag körde mycket med motorsåg förut, men det tål inte händerna lika bra längre. Men yxan är nog bästa verktyget, och kniv och stämjärn.
Gunnar Hansson föddes i den lilla byn Skäret söder om Luleå och har bott kvar i trakten genom hela livet. Konsten hade ingen självklar plats under hans uppväxt, men med åren började intresset spira.
– När jag var barn fanns det inte ens ritpapper, så det går inte att jämföra med i dag. När jag var 15 år och gick ut skolan fick jag börja i skogen, sedan jobbade jag på järnverket. Jag hann inte med något annat. Men en gång på 1960-talet när jag var sjukskriven, efter att ha bränt mig på jobbet, gjorde jag två små trätavlor. De var det första, kan man väl säga.
Det han inte fick utlopp för som ung tog han igen på äldre dar. Han slöjdade kåsor, lampor och skålar i sju år innan han som 40-åring sökte in på konstlinjen i Sunderbyn i slutet av 1970-talet. Där gick han i två år och sedan dess har han varit konstnär på heltid.
Tusentals alster fyller jaktmuseet hemma på gården till den gamla skolan i Alvik där Gunnar bor tillsammans med frun Maud. Museet har han själv byggt av en timring från Gransjö gamla skola och sedan fyllt med sina alster. Han har gjort alla Sveriges fågelarter, och alla däggdjur utom fladdermöss. Där finns älgar och örnar, hökar och rävar, alla i naturlig storlek.
– Älgen gjorde jag med motorsåg av en stor asp nere i källaren, sen bökade jag upp den, men jag fick ta isär benen först.
På baksidan av museet har han hängt upp några av sina fynd från skogen i en rad längs väggen. En svag, gul januarisol får träet att glimra och skifta färg.
– Man kan fantisera mycket när man står och tittar så här, det går att se många vackra former och nyanser. Titta på björkbiten där, hur knotig den är. Sånt här har jag burit hem hur mycket som helst.
I källaren har Gunnar sin snickeriverkstad där han tillbringar mycket tid. Men på 1950-talet var det annorlunda:
– Här nere var det slöjdsal när jag gick i skolan, men då hade jag streck i betyg. Jag och en annan kille gick hem, vi blev väl osams med läraren. Det var inte så mycket till slöjd, bara stå och hyvla på en bräda, säger han och skrattar.
Hans verk finns på olika håll i landet. En stor relief i trä som visar Alviks historia, och som tog två år att färdigställa, finns hos företaget Liko i Alvik. I Hede, Härjedalen, står hans trähäst med timmerkälke vid bygdegården, och han har gjort både träugglan i Pajala och Tärendös Kalla-staty i koppar.
Än har han inga planer på att sluta. Verkstaden är full av träbitar av olika storlekar, ämnen för framtida skulpturer.
– Möjligtvis blir det något i koppar, och jag ska försöka måla mer också. Jag har börjat få så ont i händerna av att hamra och hålla på. Men vi får se. Nånting blir det.
Det senaste projektet är en tallvril som ska bli en örn. Han visar också en sälgrot som han har lite idéer om vad han ska göra med. Hans ögon glimtar till när han säger:
– Jag funderar på att göra något lite mer modernt, en installation. Det är ju inne nu, så jag får väl haka på den trenden.