Konsert där den sakrala klangen fungerar bäst

I konkurrens med det fantastiska vädret bjöd Luleå kammarkör och Markus Wargh på konsert i domkyrkan i Luleå. Och kanske drog vädret det längsta strået den här gången, för det var bara ett 40-tal själar som sökt sig in i kyrkans svalka.
Men de som kom fick se och höra kammarkören bjuda på den mer "traditionella" kammarkörsrepertoaren, blandat med ett par mer progressiva verk.
Man inleder med en stilfull tolkning av Lindbergs Pingst och fortsätter med Jannequins Le chant des oyseaux, som tyvärr tenderar att bli lite grötig på sina ställen. Men det ska man kanske inte lasta kören för. För det är bara att konstatera att efterklangen kan vara den rappa artikulationens motståndare.
I domkyrkan är det den "sakrala klangen", med längre och mer svepande fraseringar som går fram, medan verk som Rondo Lapponico tenderar att flyta ihop och tappa detaljer på sina ställen trots att kammarkören framför den väldigt bra.

Allra bäst blir Jan Sandströms Sanctus och Erikssons arrangemang på Kristallen den fina då kören spritt ut sig i kyrkans hörn och omger sin publik. Det är vackert och njutbart och greppet, som visserligen gjorts många gånger förr, är ett bra sätt att ge publiken en körupplevelse som skiljer sig från den traditionella körkonserten.
Som pendeng till körens framförande av Kristallen den fina gör sedan Markus Wargh en orgelimprovisation i den högre skolan där han lånar och refererar skickligt till verket som kören just sjungit. Wargh lockar också fram klanger ur orgeln som överraskar och utmanar örat.
Så det känns lite synd att ett så fint nummer, och konserten i sin helhet, inte fick mer publik.
Det hade den förtjänat.

Konsert där den sakrala klangen fungerar bäst

KONSERTLuleå Kammarkör Dirigent: Monica WasbergSolist: Eva JuhlinOrgel: Markus WarghDomkyrkan, LuleåSöndag 31 maj