Den samiska samtidskonsten är politiskt medveten och drar sig inte för att använda symboler för ett väpnat uppror mot storsamhället, det som gör intrång i Sapmi när naturtillgångar ska exploateras.
Det finns också i den samiska teaterkonsten. I denna pjäs "Mávssaheapmi", vars svenska titel är "Hämnd", förbereder en ung kvinna en sprängladdning som ska spränga en bro och skrämma regering och exploatörer från att verkställa ett gruvprojekt. Dessförinnan har manusförfattaren och skådespelaren Sven Henriksen sjungit "We are the Sami nation" och han är klädd i helsvart.
Nu är inte verkligheten inom Sapmi entydig. I denna pjäs finns båda sidor, också den som ser etablering av en gruvindustri som en möjlighet och inte bara ett hot, sedan de försiktigare motståndarna, de som inte vill ladda ett mottagande med dynamit. Det skapar motsättningar i det samiska samhället. "Visst fan gör det ont", sjunger Henriksen i en annan del av pjäsen och det är den känslan som genomsyrar tillståndet.
Och så finnas där också ett begynnande tvivel hos exploatören, som i pjäsen förkroppsligas av den kvinnliga geologen från Finland, övertygande spelad av Anitta Suikkari. Hon råkar vara både lesbisk och vegetarian och hon blir förtjust i en ung sameflicka. Det föder en omvärdering hos henne av den samiska kulturen i förhållande till gruvprojektet.
Vi får liksom en upptakt i denna konflikt i Sapmi, men vi får inte upplösningen. Dynamitladdningen i väskan avfyras aldrig och det närmaste en detonation vi kommer är ordet "shoot", det sista som uttalas i den sång som får avsluta pjäsen. Slutet känns abrupt. Är det så att i tider av IS och ett pågående syriskt inbördeskrig vågar manusförfattaren eller regissören inte sätta tändstickan till stubintråden?
Det är inte alldeles enkelt att ta till sig tvåspråkig teater. Denna pjäs blir också trespråkig eftersom den som musikteater också innehåller engelskspråkiga texter. Samiskan får vi översatt till norska på textremsorna och det går bra, men det är svårare att uppfatta den engelska sången, när den framförs av en norrman.
Backprojicerad videofilm blir en allt vanligare del i scenografin. Här får vi se skådespelarna både direkt på scenen och inspelade. Den rumsliga scenografin inskränker sig till några stolar och en kristallkrona och det räcker.
Pjäsen "Hämnd" av den norska samiska nationalteatern är den första att ta sig an striden kring Sapmi och gruvexploateringar. Tyvärr når den inte fram, den stannar vid förspelet.