Kommenterandet som konst
Vad hade Gustav Larssons framgång varit för tittarna utan kommentatorernas retoriska konst? En gång i tiden eftersträvade sportsändningarna realism, men idag är den övergiven. Erik Hammar berättar om hur idrotten stöptes om av televisionen.
Foto:
"Det är obeskrivligt", säger Jerring. "Det kan inte talas om en gång."
Men talar om det är precis vad han gör. Under den avslutande svenska anstormningen spelar en frustrerad Jerring upp ett makalöst retoriskt register.
Efter att Japan har avvärjt ännu ett svenskt anfall säger han:
"försvarande japaner, från sig vilt slående japaner.... japaner som kastar sig, japaner som fläker sig". (Ja, det är härifrån de bevingade orden "japaner, japaner..." och så vidare härstammar.)
Och lite senare:
"Jag är rädd att vi måste uppge allt hopp."
Jag märker att jag inte gör farbror Sven rättvisa. Det är omöjligt. De pregnanta uttrycken, den nyktert konstaterande uppgivenheten kan inte återges. De är som ögonblickssnabba konstverk i retorik.
Ja, konstverk. Ordet "kommentator" är egentligen missvisande eftersom det för tanken till en utomstående, till en passiv återgivare av skeenden. Så är det naturligtvis inte. En kommentator är en medskapare, en dramaturg, en historieberättare med Sveriges största publik.
Tv-sportens Jonas Karlsson säger att det inte går att skapa en dramatik som inte finns, men tillägger:
- Min viktigaste uppgift som kommentator är att förstärka bilden. Att lyfta fram information som är nödvändig för att förstå det som händer, samt att förstärka känslor och medverka till att skapa en dramatik.
Du kan själv göra ett experiment. Titta på ett av Susanna Kallurs eller Johan Wissmans lopp utan ljud. Se hur futtigt allt ser ut, hur löparna springer som små ömkansvärda Duracellkaniner i sin fåfänga jakt på lycka.
Dra sedan upp ljudet igen. Hör publiken vråla och känn kommentatorns ord gripa tag i dig som febriga händer. Det är omöjligt att inte ryckas med.
Karlssons kollega Björn Fagerlind (det är onekligen flest män i sportbranschen) tar ett exempel från utförsåkning.
- Inför en mellantid kan jag säga "hon var fjorton hundradelar efter vid förra mellantiden, har hon kört in det?", medan klockan rullar mot nästa mellantid. På det sättet "tvingar" jag nästan tittaren att följa klockan för att se hur de fjorton hundradelarna förändrats.
Tv:s intåg "medialiserade" idrotten och stöpte om den i grunden. (Att forskaren Andrew C. Billings döpte sin bok om OS till Inside the biggest show on television säger det mesta.) I början strävade producenterna efter realism. Tittarnas upplevelse skulle vara så lik åskådarens som möjligt. Man fastställde bland annat den så kallade "hundraåttiogradersregeln" - att bara filma från ena sidan av stadion.
Idag är regeln övergiven sedan länge. Likaså "realismen".
Likheten mellan en friidrottstävling på plats och i tv-soffan är inte större än den mellan en inspelningsstudio och en färdig filmscen.
Men märkligt nog är kommentatorns roll och arbetsteknik desamma. Likt de stora författarna vet de bästa kommentatorerna att en god berättelse skildras genom en variation mellan perspektiv (bakgrunden och detaljen, det allmäna och det konkreta) och att språket alltid måste vara friskt och kraftfullt, metaforerna skarpa. Och allt ska framställas som om det inte krävts någon ansträngning alls.
- Jag vet att vissa av mina kollegor samlar uttryck och har med sig dessa för att försöka få in särskilda formuleringar. säger Jonas Karlsson. Men jag tror att det är ovanligt och för egen del vill jag inte vara förberedd på det sättet. Spontaniteten ger både mig och tittaren en bättre närvaro.
Sen var det ju det där med klyschor. Det döda köttet som sportkommentator av någon anledning ofta jobbar med. Björn Fagerlind berättar att han i början av sin karriär hade lappar med formuleringar han absolut INTE fick använda uppsatta i kommentatorsboxen.
Och det var klokt gjort. För en klyscha är som ett hål i berättelsen, orden tappar greppet om oss och förtrollningen är bruten. I ett modernt olympiskt spel, som baseras på upplevelser formade lika mycket av kommentatorn som av löparen i startblocket, finns det ingen större synd.
Så jobbar vi med nyheter