Till existensminimum-nedgraderad, före detta framgångsrik PR-person, med inte bara reklamfilmer på sitt CV utan också bildandet av ett nytt politiskt parti, sitter framför sin handläggare på arbetsförmedlingen och blir anvisad ett nytt "jobb". Som maskot på det retro-futuristiska köpcentrat "Folkhemmet".
Ironin i skildringen av den kommersiellt vänliga dystopin är i framkant i handlingen, och Berge håller verkligen läsaren i väntan på vad som är Konflikten. Samtidigt fick jag under de första sidornas bakgrundsskildring av den Mad Men-liknande karaktär som huvudpersonen Sven är, tydliga hugskott om att denna roman skulle kunna handla om byrån Prime och Niklas Nordström. Fast han blev kommunalråd istället för att klä ut sig isbjörn och dela ut kepsar. Men å andra sidan, vari består skillnaden?
Så någon funktion för hjärnaktiviteten har den släpiga inledningen på Svinn. Sedan trappas i alla fall handlingen upp, och en gammal bekantskap möjligen antagonist, dyker upp, en kvinna. Sven nästlar sig alltmer in i "Folkhemmets" bakre kulisser, vilket ger en möjlighet att se vad övervakningsmonitorerna ser.
Kvinnan är en professionell snattare. Och har en gul ryggsäck. Den senare återkommer i ett senare skede. Om den har en bomb i sig eller inte, vore fel att avslöja. Och hur långt upp i samhällspyramiden snatterierna går, ska inte heller avslöjas.
Vad ska man säga om Berges hybrid av dystopi/samhällssatir/konspirationsroman? Som recensent önskar jag ibland att även vi på kultursidorna fick tillämpa nöjessidornas vokabulär och tilltal. Uh, tja, kul, va, vilket skulle både förenkla recensionen och spara tecken.
Konceptet handlar om köpenskap, och hur marknadsföring används för att manipulera människor. Men det behöver man bara se ett avsnitt av "Gekå:s" på TV för att förstå. Svinn handlar om det, och om hur människor bakom marknadsföringsridån, i stil med trollkarlen från OZ, , bedriver sin egen kultur, med både uppgång och fall. Kanske det handlar om Niklas Nordström i alla fall...
Samhällssatiren är dock i flugvikt, men jag tror väl knappast att Berge skrivit detta för att instigera ett anti-kommersiellt uppror. Nä, Svinn får man läsa som en komedi, väl kryddad med varumärken och urbana referenser. Så här lyder "Folkhemmets röst": Det verkligt revolutionerande vore om vi kunde se behovet exakt när det uppstår i kundens hjärna. Om vi kunde inhämta informationen i samma ögonblick som kunden känner en längtan efter en viss produkt, tjänst eller upplevelse.
Är vi inte redan där?