Politiker brukar klaga på att de inte når ut med sin politik. Kanske är det rent av motsatsen.
För vi är väl inte så dumma att vi inte förstått vad den nya landstingsledningen går för.
Den romska kvinnan Alina-Elena Dima, 28, ville få sitt barn på Sunderby sjukhus. Ingen öppnade dörren varför hon tvingades föda i bilen. Hon fick sin dotter – på parkeringen utanför sjukhuset. Efter födseln fick Alina-Elena Dima tillbringa tre dygn på sjukhuset varpå landstinget fakturerade henne 43 800 kronor.
En stödgrupp, Medmänniskor i Luleå, tog sig an fallet och började samla in pengar. När summan var uppnådd ville gruppen lämna över pengarna till någon ansvarig i landstingshuset.
Men se, det fick de inte!
Gruppen ombads att istället lämna in pengarna i receptionen på Stadsvikens hälsocentral.
Klassiskt maktspråk som inte går att misstolka.
Exempel nummer två: Med dans ville ett antal personer – främst yngre – göra en aktion till stöd för ett Dansens hus.
Men se, det fick de inte!
De portades från landstingshuset och fick heller inte låna eluttag till sin musik.
Klassiskt maktspråk som inte går att misstolka.
Jag törs påstå att landstingsledningen har varit väldigt tydlig. Här ska inte i solidaritens namn betalas några fakturor eller dansas i kulturens namn.
Det är inte så länge sedan som Kent Ögren utmålades som en despot. Men ursäkta, jag vill tro att Kent Ögren banne mig hade öppnat dörren vid båda dessa tillfällen. Han var inte rädd för att möta pressen eller allmänheten, även när det gällde dåliga nyheter som skulle leda till kritik mot honom och de övriga i den dåvarande landstingsledningen.
Så agerar en professionell politiker.
Fega politiker stängar dörrar.
Efter en rad pinsamma turer är nu Maria Stenberg landstingsråd. Jag skulle vilja påstå att landstingsledningen under hennes tid har skickat märkliga signaler till yngre människor. De som agerade medmänniskor i praktisk handling och de som dansade utanför landstingshuset är inga gnälliga gubbar som jag. De är underbara representanter för Norrbottens framtid.
Ursäkta mig, Maria Stenberg: Hur tänkte du?
Jag vet, ni är duktiga på att skriva fina måldokument. Men vad betyder de, när ni själva praktiserar motsatsen?
Är inte landstingshuset en skattefinansierad, offentlig byggnad för såväl er valda företrädare som för oss medborgare? Eller är landstingshuset ett politiskt slutet Fort Knox?