Vart ska Karl-Ove Knausgårds författarskap ta vägen?
De sista raderna i hans självbiografiska romansvit "Min kamp" antydde att fortsättningen var oviss. Den har inte blivit klarare sedan dess.
Hans nya satsning är fyra böcker som ska kretsa kring årstiderna. Den första delen heter "Om hösten". Det är en samling korta texter om vardagliga fenomen. Några har anknytning till årstiden, andra inte. Texterna handlar bland annat om äpplen, getingar, plastpåsar, ramar, blixt, piss, gummistövlar, fingrar, tankfartyg och ansikten.
Knausgård kallar det för en slumpmässig encyklopedi, men den beskrivningen stämmer inte. Att den alfabetiska ordningen saknas ingår i slumpmässigheten förstås, men ambitionen att objektivt och vetenskapligt förklara, som en encyklopedi ska göra, saknas helt och hållet. Det är istället Knausgårds egna betraktelser och upplevelser vi får ta del av. Inget annat.
Han är verkligen ingen dålig betraktare; en av styrkorna i "Min kamp"-serien är alla de partier där han just beskriver vardagliga företeelser, så som han ser dem och tänker kring dem. I "Min kamp" fanns dock en underliggande berättelse som gav iakttagelserna en roll som andrum och stämningsmarkörer. De skapade rytm och vila i en lång historia. I "Om hösten" är iakttagelserna fragment, nästan som lösryckta skrivövningar, vilsna utan ett sammanhang.
Fortsätter bokserien så här markerar den period av tomgång i Karl-Ove Knausgårds författarskap. Hoppas att han lägger in en växel så småningom.