Nya Zeeländska Eleanor Cattons skolroman Repetitionen liknar ett teatermanus, en stor, vidöppen säck med repliker. Mycket är dialoger och det mesta folk säger känns inlärt. De som talar är unga flickor på en skola men verkar så vuxna; de har ett mycket större personligt bagage än man hinner samla på sig i de åren; det är som när vuxna kryper in i barnroller men använder sina egna röster och tankar i den världen.
Egentligen är berättelsen kluven. Det dröjer ett bra tag innan jag ser det och kan foga ihop de olika delarna. Eleverna på en scenskola framför en pjäs som de själva har skrivit. Men pjäsen bygger på verkliga händelser.
I centrum finns en romans mellan en minderårig elev och den lärare som leder skolans orkester. Vi hoppar mellan flickskolan och teaterskolan.
Avsnitten liknar scener och är korta eller mycket korta och inlindade i varandra som när man kuperar en lek.
I slutet spelas pjäsen upp inför publik men då har vi redan mött den som fristående scener. Emellanåt kan det bli lite för sofistikerat.
En kvinnlig saxofonlärare befinner sig i berättelsens centrum. En timme i veckan ger hon fyra flickor privatlektioner. Hon är en sorts biktmamma och kurator och tar sig rätten att styra och dupera dem. Hon är en hårding. Och i den delen av berättelsen uttalas tankar om könen som jag nog inte hade kunnat torgföra i dessa spalter utan att bli upphissad i närmsta lyktstolpe.
Vartannat kapitel handlar om undervisningen på scenskolan. Där får vi följa Stanley. Han lär sig dansa, slåss, sätta ljus, mima, fäktas, agera i mask, improvisera, spela sin far för att få syn på deras relation och så vidare. Samtidigt möter han och blir kär i Isolde, yngre syster till flickan som låg med orkesterledaren.
Repetitionen innehåller många kloka tankar om teatern även om de ofta har en cynisk sida. Och de porträtt Catton tecknar är övertygande - på samma sätt som hennes bilder av skolmiljöerna både är skarpa och precisa. Även eleverna, den pedagogiska kanonmaten, är säkert avbildade. De är i händerna på manipulativa lärare och samtidigt fast infogade i ett stenhårt, ungdomligt kollektiv.