"Klimatbibeln som ger hopp", är baksidesrubriken på kanadensiska Naomi Kleins tegelsten om hur klimatkrisen i världen ser ut, har uppstått och bör lösas. Klein tar som vanligt grabbatag om de frågor hon vill belysa, och klimatet är väl jämte flyktingkrisen den som står högst på den globala dagordningen.
Naomi Klein är författare, men också aktivist. Dock tog det några år innan hon förstod, eller ville förstå, vidden av klimatfrågans dignitet. Och hur det i dess hägn också kan rymma stora samhällsförändringar, fast i vilken riktning är mer oklart.
Vänstermänniskan Klein är inte naiv, utan ser liksom i andra betydande samhällsomvandlingar att reaktionen också kan göra framsteg genom att livsutrymmet upplevs minska och med en ökat cynism och egoism, både nationellt och internationellt.
Hon skriver lätt om tunga saker och exemplen är många när hon ska underbygga en tes, på gott och ont. Jag förstår vad du menar, det räcker, kan jag känna mellan varven.
Är hon alarmistisk? Njaäe, läget är ju pyrt, och det allvarligaste är att inget, eller så lite, gjorts eftersom larm började komma redan i slutet av 1980-talet. Omvärlden har tittat bort, menar Klein. Och det är svårt att vifta bort hennes oro när årliga rapporter kommer om extremt väder av olika slag.
De som hittills drabbas mest av klimatförändringar och extremväder är människor utan offentlig röst. I områden och regioner där media sällan når. Det är till dessa “jordens fördömda” som gräsrotsaktivisten Klein sätter sitt största hopp om en bättre värld. Det vill säga de som in på skinnet känt och känner av fossilbränsleindustrins omättliga jättar inom framför allt olje- och gruvsektor.
Lite naivt kan jag tycka hon är i bland. Men sett i en större kontext har jag lättare att förstå resonemanget. Och Det här förändrar allt handlar inte bara om klimatkrisen, utan även om offentligt kontra privat i politiken, något Klein menar hänger ihop med hur vi ska lösa bokens huvudfråga.
Skuldfrågan är också viktig, inte för att tynga ner, men för att visa bakgrunden till dagens klimatkris. Det handlar om ett gemensamt ansvar, fast där den rika världen måste dra det tyngsta lasset.
Hur man än läser och tar åt sig boken förstår jag att Klein tycker vi alltid ska ha med oss frågan: Tål världen dagens ekonomiska modell?
Att läsa Naomi Klein förändrar inte allt, men det är ändå något man bör göra.