En dag för knappt två år sedan blev författaren och professorn Nils Uddenberg med katt. Men det var inte självklart och gick inte över en natt. Katten, som senare rätt och slätt kom att kallas Kissen, installerade sig i trädgårdsförrådet en kall vinter och höll ut där tills paret Uddenberg så småningom insåg att de blivit utvalda till Kissens husse och matte. När taket började läcka in bröts deras motstånd ner och Kissen flyttade in i huset.
Nu har Uddenberg skrivit en liten bok om den kärlekshistoria som utvecklades mellan dem. Han berättar om Kissens liv och vanor hos dem och eftersom Uddenberg är docent i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning ligger det nära till hands att han även spekulerar kring Kissens själsliv och funderar också en hel del över varifrån hon kommit. Hon hade ett liv innan hon kom till dem, hur såg det ut?
Liksom andra som har husdjur läser Uddenberg in mänskliga drag hos Kissen. Han psykologiserar och applicerar olika teorier på Kissen. Vad tänker hon på och vad har hon för tidsuppfattning? Saknar hon dem när de är borta? Han läser in avsikter och känslor hos henne liksom djup livsvisdom. Han tolkar henne hela tiden.
Uddenberg går också tillbaka i tiden och redogör för den betydelse katten haft som husdjur genom historien och låter även några av världens mer berömda kattälskare som Jean Cocteau och nobelpristagarna TS Eliot och Doris Lessing få ge uttryck åt sin förtjusning.
Uddenberg skriver sakligt och osentimentalt om sitt förhållande till Kissen, som är den som står för underhållningen och upptågen i boken. Och han medger att hon är en viktig del av hans liv numera. Hon är en levnadskonstnär som han har en del att lära av. Vi förstår inte varandra, men vi har roligt tillsammans och hon har blivit en väldigt god vän, skriver han avslutningsvis.