"Det här är en feministisk bok. Det är ingen hurtfrisk handledning i hur man slingrar sig fram i det moderna patriarkatet med en kaxig blinkning och tummen upp”, skriver Laurie Penny i inledningen till Sex, lögner och revolution.
Medelklassfeminister gör sig icke besvär i Pennys kamp mot kvinnans underordning i stort och smått. Att läsa henne är som att befinna sig i korsdrag, i positiv mening. I bland kan hennes radikalitet kännas som ett manér, men i det stora hela känns orden, de emellanåt nästan brinnande orden, sprungna är hjärtat.
Det är inte fler platser i styrelser och styrelserum kvinnor världen över behöver, för “karriärkvinnan är nyliberalismens hjälte”, skriver Penny och raljerar hejvilt och fortsätter: ”Myteri är vad som krävs. Klassmyteri, könsmyteri, sexmyteri, kärleksmyteri. Det måste bli myteri i vår tid”.
I patriarkatets tid och samhälle kan kvinnor aldrig bli hela, lyckliga människor. I ett sådant samhälle är kvinnor i gemen alltid fel och måste ha fingret upp för att överhuvudtaget veta hur hon ska vara och känna att hon räcker till. Och ändå, trots anpassning intill självutplåningens rand, räcker hon inte till, enligt Penny, vars hemvist och utsiktspunkt är de lägre klassernas och queer-gruppers perspektiv, som i sig utgjorde basen för den så kallade Occupy-rörelsen i England och USA.
Patriarkatet kan inte reformeras, bara störtas i gruset, är Laurie Pennys självklara devis. Sex , lögner och revolution är en essä- och debattbok som säkert kommer tala om sig. Eller så drunknar den i bokfloden och allt förblir vid det gamla, vilket skulle ge Penny vatten på kvarn.
Allt återstår att göra menar hon, som förutom att hon skriver i brittisk press även kan läsas i svenska ETC. Hon använder ofta sig själv och sina erfarenheter för att skildra samhället och dess strukturer. Inte minst kring sex, som frigörelse, men också för att skildra över- och underordning.
Intressantast är det när Penny skriver om orden, kampen om dem och hur de används. Ord måste tas tillbaka och ges annan innebörd, också det ett led i den kommande revolutionen, skriver hon och ger ordet “slampa” som exempel.
Ryktet att motståndet har upphört är falskt, vill Laurie Penny å det bestämdaste slå fast. Det har varit några år av “backlash” och visserligen finns det män som hatar kvinnor, och våld och våldtäkter förekommer i oförminskad styrka. Till syvende och sist finns det ändå bara en väg att gå, framåt mot kvinnors och människans frihet, bortom floskler om detsamma. Laurie Penny vill gärna ha kärlek, men först en rejäl revolution, bland annat med Internet som ett vapnen.Det är hursomhelst roande att läsa den 27-åriga brittiskan. I bland far hon iväg i en egen galax, men hennes mod måste jag beundra.