Kärleksproblem i nätets tid

"Vem är jag?" är kanske mänsklighetens mest universella frågeställning. Den dyker upp då och då genom livets resa, men den är kanske aldrig så påtaglig som när man blir tonåring.
Kroppen förändras, föräldrarna fattar ingenting och samtidigt ska man lyckas med skolan på något vis. En del lyckas bättre, andra sämre.
Soffan, eller Sofia, tillhör dem som hittills har lyckats. Hon är rena Lisa Simpson. Och hon har varit nöjd med att vara den som alla är nöjd med. Trots att brorsan är ett problembarn, mamman ständigt trött och att radhuset de bor i har delats i två delar sedan föräldrarna skilde sig och Sofia får bo i källaren tillsammans med tvättmaskinen.
Fast nu längtar hon efter någon att bli kär i och Valle, som just börjat i klassen, verkar intressant.
Men ingenting är förstås så enkelt att det bara är raka spåret till kärleken och i Isa Schöiers pjäs, Läppstift för odöda, som har premiär 23 januari blir det komplicerat värre.
För samtidig som Soffan försöker klara tillvaron i sin sjätteklass spelar hon online-dataspel och träffar en kille på nätet som hon blir lite förtjust i. Men i verkligheten är det Valles syster som hon chattar med och blir förtjust i.
Man vet helt enkelt aldrig vem man möter i världen av orcher och odöda.
- Isa har skrivit en väldigt intressant text och pjäsen passar att se tillsammans med barn. Vuxna skrattar på andra ställen än barnen och så är det med bra ungdomskultur. När jag var liten förstod jag ju aldrig att Melker i Saltkråkan var en författare som bara ville vara ifred och att Prussiluskan var tänd på Pippis pappa, men som vuxen tycker man att det är roligt, säger regissören Öllegård Goulos som förlängt sitt jullov från Operahögskolans regiutbildning för att kunna arbeta med Läppstift för odöda.

Så det är inte helt ologiskt att musiken i föreställningen i huvudsak består av Richard Wagners Nibelungens ring, inspelad med Karajan.
- Wagner var ju den som mer eller mindre uppfann dataspelsmusiken. Han ville åstadkomma ett allkonstverk på scenen, och det kan man säga att dataspelen är, säger Goulos.
Pjäsen riktar sig till barn i årskurserna 5-7 och Isa Schöier och Öllegård Goulus har besökt klasser för att pröva tankar och idéer och med drygt en vecka kvar till premiär har de också provat pjäsen på publik.
- Vi fick jättebra respons och barnen skrattade åt de vuxna karaktärerna. Vi har ju skruvat till dem rätt rejält, eftersom barn ofta tycker att de vuxna kan vara rätt konstiga, säger hon och skrattar.

Goulos och Isa Schöier känner varandra sedan tidigare. Det här är den tredje föreställningen där de arbetar tillsammans.
Goulos menar att Isa Schöiers text lämnar en hel del svängrum och möjligheter för regissören i det dubbla spelet mellan de verkligheter som Soffan och de andra rör sig i - i vardagen och i dataspelets värld.
- Det är som upplagt för att skapa en intrig mellan verklighetens roller och de som skapas på nätet. Till exempel säger ju både Sofia och Cornelia att de är 17 år och killar, när de möts i spelet på nätet. Förut kunde man kanske dagdrömma om att vara någon annan, men nu kan man pröva olika roller på nätet. Och man kan ju vara mycket självsäkrare i en sådan roll. Dramatiskt är det tacksamt. För vad händer om man låter de olika rollerna man har i verkligheten och på nätet mötas, säger Goulos.
Men hon understryker att pjäsen inte handlar om dataspel i första hand, utan om identitet och kärlek.
- Det kanske är dålig marknadsföring av pjäsen, men jag blev faktiskt inte särskilt biten av spelandet i sig när vi började arbeta med pjäsen. Men jag blev otroligt fascinerad av andra saker. Som att de som gjort spelet World of warcraft, som är förebild till spelet i pjäsen, använt koreografin från MC Hammers Hammertime. Det är ju vad jag dansade när jag var yngre, säger hon och skrattar.

Kärleksproblem i nätets tid

Det är inte lätt att veta vem man är i tonåren. Identiteten vacklar. Och på nätet kan man anta andra personligheter. Men vad händer om de olika identiterna krockar i verkligheten? I Isa Schöiers ungdomspjäs "Läppstift för odöda" är vare sig kärleken eller identiteten okomplicerad.