I lite mer än sju år har Nina Midfjäll och Fredrik Stefansson bott i huset i Laxforsen vid Torneälvs strand. Och de har lagt ned många långa timmar för att få sitt hem precis som de vill ha det.
– När vi började titta på hus så hörde vi talas om det här huset i Laxforsen, men spontant kändes det inte rätt. Men vi åkte ändå och tittade på det och slogs genast av den fantastiska platsen. Så vi lade bud redan innan vi varit in i huset. Vi köpte läget helt enkelt. Allt annat går att göra om, berättar Fredrik Stefansson
– Det blev ett impulsköp, lite oplanerat, men ett väldigt bra impulsköp. Nu har vi bott här i sju och ett halvt år, fyller Nina Midfjäll i.
Att det skulle krävas massor av jobb för att få huset beboeligt var ingenting som skrämde paret. Tvärtom.
– Vi har totalrenoverat allt. Det enda som finns kvar från grunden är några fönster. Det var en jättekonstig planlösning tidigare. Ingenting av den fantastiska utsikten såg man inifrån huset. Köket var litet och trångt, med överskåp och köksfläkt som skymde utsikten och det fanns knappt någon bänkyta. Mellan kök och vardagsrum fanns en vägg med bara en liten dörröppning. Nu har vi 5,6 meter köksbänk, konstaterar Nina nöjt.
Det är svårt att föreställa sig hur det såg ut tidigare. För den beskrivning som paret ger är raka motsatsen mot vad de under åren har åstadkommit med sitt hus. Nina Midfjäll som har ett stort fotointresse har dokumenterat hela processen och samlat bilder från de tre första åren i en fotobok.
– Vi har gjort om allting. Det är samma storlek på huset, men vi har rivit väggar och öppnat upp mellan kök och vardagsrum. Vi har bytt både fasad och fönster. Och så har vi byggt in hallen som tidigare var ett kallutrymme, vilket gjorde att vi slapp ta in smutsiga skor i huset, berättar Fredrik.
Det första året i huset blev dock en rejäl utmaning. Under vintern slutade värmesystemet att fungera när det var 30 minusgrader ute, likaså avloppet vilket gjorde det omöjligt att ens borsta tänderna under rinnande vatten.
– Vi fick tvätta hos mamma och duscha på jobbet. Då var det rätt kämpigt. Även om det inte så kul just då så känns det som att det har varit värt det. Dessutom var det kanske tur att de problemen kom alldeles i början när vi fortfarande var så entusiastiska och glada för allt. Nu såg vi varje framsteg och kunde glädjas åt allt vartefter det blev färdigt. Nu tycker man inte att så mycket är jobbigt längre, konstaterar Nina.
En hel del arbete har också lagts på sådant som inte syns. En stor oljetank som fanns i källaren har baxats ut och ersatts av jordvärme. Huset har fått ny fasad och grunden har dränerats. För att öppna upp till källaren har paret varit tvungna att bila upp en bit av betonggolvet i hallen.
När allt det nödvändiga var klart lade de mer fokus på sådant som förhöjer huset. Som det inglasade uterummet som nyttjas långt in på hösten och förlänger utesäsongen rejält.
– Vi har prioriterat det som känts viktigt. Det är bättre att köpa det man verkligen vill ha i stället för att köpa någon som bara känns halvbra. Sedan får man ju alltid överraskningar när man river i gamla hus. Vissa saker som vi har tänkt göra har vi fått ändra på efter förutsättningarna, men det har ändå blivit bra mycket bättre än vad vi tänkt från början, menar Fredrik.
Några positiva överraskningar fick de också under rivningsarbetet. Exempelvis det gamla fina trätak som gömde sig under ett uppspikat innertak och upptäcktes när man började riva tegelväggen mellan kök och vardagsrum. När väggen väl var nere behövdes en bred list för att täcka övergången mellan kök och vardagsrum. Det fick bli en bredare variant och samma breda list återkommer även i övriga rum.
Paret har lagt ned stor möda på varje detalj i inredningen och har inte varit villiga att kompromissa, i stället har man lagt ner tid att söka efter det exakt rätta för att få till det som man vill. Vissa inredningsdetaljer har fallit på plats av en ren slump.
– Vägglamporna i köket placerades så att ljuskänglorna möttes, det var ett lyckligt sammanträffande som vi såg först när de var på plats. Och eftersom köket blev aningen för kort kunde vi använda utrymmet till ett vinställ som passade perfekt in där, berättar de.
Det mesta av jobbet har paret gjort själva. Våtrum, el och vatten har man tagit hjälp av. Snälla föräldrar har också ägnat många timmar åt att hjälpa till med kakel och badrum.
Inredningen är avskalad, lugna färger och inte allt för mycket saker. Ett medvetet val konstaterar de själva.
– Vi vill inte ha för mycket saker utan föredrar att ha ganska få, men välgenomtänkta prylar. Vi gillar den öppna planlösningen och har en vit bas och inte för många saker som sticker ut. Tavlorna har vi utomhus med utsikten. Och fast vi bott här i så många år så slås man över hur fint det är. Det är som en ny tavla varje dag.