Kärlek med böljande kroppar

Förutsättningarna är bra, dans under bar himmel en högsommarkväll då solen steker i nacken och temperaturen ligger på en sisådär 23 grader i skuggan. Norrdans, med säte i Härnösand, har satt upp en fyraaktare med titeln ...lyckliga i alla sina dagar. Kärlek är det uppenbara temat.
Längst bak står också orkestern OLGA klädda i kritvitt. Föreställningen kan börja. Fyra dansnummer, och fyra koreografer. Det är Charlotta Öfverholm (Sverige), Annabelle Bonnery (Frankrike), Linda Kapetanea (Grekland) och Jenni Kivelä (Finland) som har utmanat dansarna med sina stilar.
Första akten, Never alone biter tag direkt. Det är en modig och opretentiös kroppsberättelse som man förstås får tolka fritt. Men för mig är det som om den sveper in allt vad som nu kan rymmas i den ultramoderna kärleken med alla sina utmaningar mot konventioner. Det är en kokande gryta av relationer som vandrar över könsgränser och föreställningen om att tvåsamheten är det ultimata.

Ofta gungar det för mycket, i relationerna alltså, som om det här dansas fram otrohetens ångest, rädslan för svek och ensamhet. Här är det Andrea Vallescar och Elin Hellström som för och rullar fram. De gör det vackert, rått och ledigt. Och när den vitklädda orkestern kompar på och sveper mellan alla tänkbara musikstilar, uppenbarar de sig plötsligt som spermier i denna kärleksdans.
Andra numret är inte lika upphetsande. I kväll eller aldrig blir i jämförelse stel och okroppslig. Småkul, javisst. Men kärleken som tar sig fram till altaret framstår plötsligt som en fälla. Eller kanske all kärlek är en fälla. Det blir funderingen vartefter föreställningen lider.
I det tredje dansnumret kommer Erik Constantin och Kristian Refslund in som zombier på marsch efter en kollega att bli livlöst och dödligt förälskad i. Sedan exploderar det och böljar mellan groteskt och vackert.

Making of a young girl kommer sist, tydligt grekinspirerat av grekiskan Linda Kapetanea. Men för mig blir det mer som ett dansrecept på hur man konstruerar en tuff rocklåt.
Bröllopsruset har inte lagt sig än i Svea Rike. Nu antyds det att ...lyckliga i alla sina dagar skulle vara inspirerat av bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Men då måste man nog tolka det som en pastisch. Den här dansföreställningen uttrycker någonting annat än sagorna, våra föreställningar om romantik och prinsessors kyssande av grodor.
Men då är det första numret som biter sig fast i hjärnan som någonting att verkligen minnas.

Tyvärr vänder nu NorrDans söderut igen. Besöket i Piteå i går kväll var det enda i länet med denna föreställning. Men om NorrDans dyker upp med någonting annat kanske det finns skäl att gå igen, om vi betraktar detta avtryck som en varudeklaration.