Karl-Martin gräver djupare
Med albumet "Stretching A Portfolio" släpper Karl-Martin Almqvist sin fjärde skiva. Tonen känns igen, samtidigt som mycket har hänt. "En engelsk journalist som intervjuade mig om skivan fick veta att jag kallas för "The Bear" och skrev The bear digs for roots", säger Almqvist.
Foto:
Sedan dess har Karl-Martin Almqvists skivor snurrat flitigt i cdn och då och då har man kunnat se honom sitta i Norrbotten big bands saxofonsektion.
Nu är han aktuell med sin fjärde skiva Stretching A Portfolio som släpps på måndag. Men när vi träffas på Comfort hotel i Luleå fastnar Karl-Martin Almqvists blick på fotografen Bengt-Åke Perssons kamera och samtalet hamnar i diskussioner om megapixlar, sensorstorlekar och optik.
- Jag är väldigt fotointresserad och har fotograferat sedan jag var femton. Idag är det ett sätt för mig att "blåsa ur hjärnan" när jag inte jobbar, säger Almqvist och frågar om Persson inte vill kränga tidningens prylar till en schysst peng innan samtalet glider över till den nya skivan.
För den som lyssnat på Almqvist känns det lyriska anslaget igen på Stretching A Portfolio och med risk för att låta en aning stereotyp kan man också tala om jazz i den svenska traditionen.
- En engelsk journalist som intervjuade mig om skivan fick veta att jag kallas för "The Bear" och skrev "The bear digs for roots". Det är kanske klyschigt att prata om Jan Johansson, men det finns en svensk ton i min musik som jag tror har att göra med arvet från folkmusiken, säger han.
Men trots att han är värmlänning har Almqvist inte haft någon del i folkmusikscenen där och har aldrig satt sin fot på spelmansstämman i Ransäter.
- Jag har inte växt upp med folkmusiken och jag vet inte om folk i allmänhet har det heller. Men det finns där ändå. Sedan gillar jag vemod, säger Almqvist och skrattar.
Mycket av hans musik baseras på en stark melodisk känsla och han har fortsatt gräva där han står och utveckla det egna tonspråket.
- När det gäller melodierna beror det nog mest på att jag funkar så. Jag är saxofonist och skriver utifrån det. Förr skrev jag lika mycket musik på piano, men det blev inte lika mycket melodi i det.
Lyssnar man på Almqvists skivor finns en röd tråd i utvecklingen mot det tonspråk som han har idag.
- Man kanske inte ska säga så, men jag har inget koncept när jag ger ut en skiva. Jag vill snarare att den ska spegla det vi gör i kvartetten just nu och visa åt vilket håll det går. Till den här skivan hade vi dessutom spelat det mesta av materialet live innan vi gick in i studion i februari.
Fast Almqvist försökte spela in skivan redan under hösten 2007, men då stämde det inte.
- Skivan har varit planerad länge, men när jag gick in i studion under hösten kändes det inte rätt. Helhetskänslan var inte rätt. Men senare tillkom nya låtar och det blev en helhet. När jag gör en skiva med tio låtar vill jag känna för att spela varje låt på scenen. Det ska inte vara svårt att göra ett set av materialet på skivan.
Så börjar tiden för intervjun rinna iväg. Persson, som inte sålt fotoprylarna, vill ta några bilder och Karl-Martin Almqvist ska snart åka med Norrbotten Big Band till Torneå.
- Jag hade faktiskt mitt första professionella jobb här 1988 och jag vet fortfarande inte hur de fick mitt namn. Men det är samma killar nu som då och jag gillar att spela med dem. De har en hög konstnärlig nivå och stora ambitioner. Sedan gör Tim (Hagans) ett fantastiskt jobb och de lyckas locka stora artister hit. Det är viktigt för jazzen.
Så jobbar vi med nyheter