Men det var på teatern han började och han utbildade sig vid vid Dramatens elevskola och har arbetat vid Dramaten, Stockholms Stadsteater, flera privatteatrar och inte minst Riksteatern, som han nu turnerar med i Vilhelm Mobergs pjäs Änkeman Jarl.
- Änkeman Jarl är en av de tidiga komedierna som han gjorde innan sina allvarliga folkspel. Det är en rolig och drastisk komedi och jag har noterat att det oftast är Mobergs tidiga pjäser som spelas nu för tiden. Bondedramatiken var ju väldigt allvarlig, men verkar inte ha samma allmängiltighet i dag. Änkeman Jarl är lite lekfullare och har ett större underhållningsvärde, säger Gustafson.
För honom har de tidiga Mobergpjäserna en intressant blandning mellan förnuft och känsla, ett tema som även kan ses i Utvandrarna.
- Det finns ofta en konflikt mellan det som är klokt och rationellt å ena sidan och känslan å andra sidan. Och det är ofta känslan som segrar i hans dramer. Det har förvånat mig att Moberg som är så analytisk har ett så starkt känslostråk, säger Gustafson och lyfter fram handlingen i Änkeman Jarl som ett exempel på det.
Änkeman Jarl har sneglat på grannen som är änka och de beslutar sig för att flytta ihop, vilket väcker uppståndelse i omgivningen. Det vill säga hos de som ska ärva. Men det är ju så praktiskt att vara två, trots att det krockar med känslorna och det emotionella bagaget som de båda har med sig från sina tidigare äktenskap.
- Där slår den känslomässiga saken till då de har så starka bindningar till sina gamla äktenskap och till sist ger de upp det kloka och rationella, säger Gustafson.
- Sedan är pjäsen en tidsbild också. Jag som är född på 30-talet känner ju igen mig i de gamla gubbarna och minns hur det var. Så jag kan tänka mig att den äldre publiken gör det också. Men den emotionella delen i äktenskapen tror jag alla kan känna igen. Det är också relationerna vi har koncentrerat oss på i föreställningen och vi spelar inte på dialekt. Det skulle inte bli bra.
Björn Gustafson borde veta. Med 50 år i branschen har han skaffat sig en hel del rutin när det gäller att spela komedi.
- Jo, jag har spelat mycket komedi och all god komedi har sitt allvar. Det är ofta roligt för att det är sorgligt och komedin och tragedin krockar ofta. Det roliga uppstår ju ofta i människors strävan efter att göra rätt och man måste få tag i personerna för att göra en bra rolltolkning, säger han.
En annan nyckel till komedi är att publiken inte ska märka att man försöker vara rolig.
- Det ska inte finnas en ansträngning i det. Man kan jämföra med cirkusartister. De gör otrolig akrobatik utan att man ser att det är jobbigt eller svårt. Dessutom har Moberg lyckats i sin korsning mellan allvar och humor i den här pjäsen och vi har fått väldigt fin publikkontakt. Och som skådespelare är det väldigt trevligt när man känner att det landar bra hos publiken.