Kan ens lott vara rättvis?
Är rättvisa att alla alltid får lika? Ska man ge åt var och en efter behov? Eller kan lotten vara lika rättvis? Det diskuterades på ett filosofiseminarium i Korpilombolo tillsammans med filosoferna Anders Persson och Martin Peterson.
Foto:
Det brukar vara särskilt tydligt i valtider, då skatter och nivåer i ersättningssystemen debatteras, det vill säga en diskussion om så kallad distributiv rättvisa. Eller så diskuteras rättvisa utifrån ett retributivt perspektiv - det vill säga den rättvisa som behandlar brott och straff.
Men under föreläsningen med filosoferna Anders Persson och Martin Peterson i Korpilombolos församlingshem kom en annan form av rättvisefråga i centrum.
Det finns enligt Martin Peterson situationer där våra vanligaste former av lösningar på rättviseproblem inte är tillämpbara eller fungerande.
- Jag har en egen teori om rättvisa, som inte är generell utan som fokuserar på de situationer där uppfattningar om rättvisa via "lika chans" eller via "den totala konsekvensen" väger lika, säger Peterson.
Ofta löser vi våra rättvisefrågor genom att titta på den totala konsekvensen av våra beslut eller se till allas lika chans.
- Om vi tänker oss en situation där vi måste välja mellan att rädda två båtar och det bara finns en person mer på den ena båten är det inte så givet vad vi gör. Det finns goda skäl för att singla slant. Men finns det 1 500 personer på den ena båten och en på den andra väljer vi nog att rädda den med 1 500 personer ombord. Annars får vi problem att förklara oss för pressen när vi kommer i land. Det är helt enkelt rimligare att rädda fler liv i stället för att lotta om vilken båt som ska räddas, säger Peterson.
Å andra sidan finns gånger då det kan vara en lösning att lotta och att alla får en lika chans till överlevnad säger Petersen och lyfter fram verkliga exempel från 1800-talet då man lottade om vem som skulle lämna livbåten för att den inte skulle sjunka och dra med sig alla i djupet.
- Men det finns en tredje situation då det inte finns några givna svar och det är vad jag kallar för en deontisk obestämdhet. Det är när det finns olika moraliska landskap som man måste fästa vikt vid och dessa väger lika tungt, säger Peterson.
Ett sådant exempel anser han frågan om vilka som ska få vaccin mot exempelvis fågelinfluensan är. I vanliga fall delas vaccin ut till personer i nyckelpositioner i samhället, som beslutsfattare och läkare.
- Jag fick i uppdrag av staten att fundera över hur ett vaccin mot fågelinfluensa skulle fördelas i samhället och mitt svar väckte en del debatt. Jag menar att det inte är givet att läkarna och de andra ska vara garanterade vaccin medan en obetydlig filosof ska vara utan chans till vaccin. Så vad jag föreslog var att man skulle göra en form av lottning där man tog hänsyn till samhällets funktioner, samtidigt som människor som inte sitter i samhällsviktiga funktioner i alla fall har en chans, säger Peterson.
Så jobbar vi med nyheter