”Kom igen nu, 20 sekunder kvar! Oj oj oj, armbar coming! Armbar coming! Var med i rullningen! Håll armarna! Håll armarna! Kom igen nu, posta med huvudet! Tumme upp! Tumme upp! Du kan ta den där reversed! Där ja, där har du den!”
Det är måndagskväll och sexton träningsvilliga entusiaster har samlats i nyrenoverade Luleå Energi Arena för att slipa tekniken i MMA – mixed martial arts.
Klubbens grundare och huvudinstruktör Alexander Hagman har precis kört igång en ny övning och följer varje träningspar från sidan.
Hans röst studsar mellan betongväggarna. Ibland slänger han in ett beröm mellan de tränade paren, ibland en rättelse.
När det är dags för en ny övning samlar han gruppen i en cirkel runt sig. Det är människor från olika yrkesgrupper i samhället. Läkare, kirurger, jurister, officerare, sjuksköterskor och ungdomar. Alexander lägger sig ner på mattan och låser fast Martin Lindkvist med benen för att visa hur nästa övning ska utföras.
Det är svårt att tro att Alexander dagen innan hade problem att gå normalt när han skulle ta sig till hemmet i Notviken efter ett tufft sparringpass.
– Jag brinner för det här, säger han och tittar mig rakt i ögonen.
Sedan föreslår han en fysisk demonstration på mig. Ett strypgrepp med benen som kommer att bromsa blodflödet till min hjärna och göra min värld suddig om han håller för hårt och för länge.
Triangle choke. Man svimmar inom fem sekunder får jag veta.
Ur självförsvarssynpunkt en väldigt bra kunskap eftersom du kan ta ner någon som är betydligt mycket större än dig själv. För det här reportaget skulle det innebära en extra knorr, menar Alexander.
Aldrig, tänker jag och försöker snabbt byta samtalsämne.
Kampsportsklubben Nordic Fighters grundades 2002 och är i dag störst i Norrbotten. Alexander Hagman håller i de flesta passen, iland två per dag. Han är en aktiv instruktör som älskar spelet i sporten. Både det fysiska och mentala.
– Det här går inte att jämför med någon annan träning. Kampmomentet man mot man ger en adrenalinkick som du aldrig hittar i till exempel fotboll. Där kan du ta det lugnt om du inte är i form, i kampsport finns det ingenstans att gömma sig.
Om man fastnar för kampsport så fastnar man hårt menar Alexander. Han började själv med jiu-jitsu som barn för att i tonåren fortsätta med traditionell boxning och taekwondo.
Sedan kom thai-boxningen.
Sedan MMA.
De senaste åren har han uteslutande satsat på grappling som är en kampform där man uteslutande använder olika grepptekniker.
– För mig finns inget annat som kan hålla i mitt intresse så länge som kampsporten. Det är en helt annan intensitet som innebär att du alltid ligger 10-20 procent över all annan typ av träning. Och det finns så många olika nivåer i det här som innebär att du kan fortsätta träna hela livet om du vill, säger Alexander.
Intresset för kampsport i Luleå har legat på en relativt hög nivå sedan Nordic Fighters grundades för 11 år sedan. Tjejerna är dock lätträknade på MMA-passen. Thai-boxninngen lockar fler vilket Alexander har svårt att förklara. Ur självförsvarssynpunkt är MMA bättre menar han.
Rötägg som vill lära sig kampsport för att slåss på gatan blir aldrig långvariga i klubben. Anledningen är att träningen är för krävande.
– Jag skulle vilja påstå att det är större chans att rötäggen dyker upp på korpfotbollen. De kanske tycker att det här är lite coolt i början men när de märker hur mycket träning som krävs så tappar de lusten. Du kan inte dricka och röka regelbundet när du håller på med det här, det skulle aldrig funka, säger Alexander.
Och tillägger:
– Vi har en vördnad för sporten och skulle aldrig medvetet göra någon annan illa. Disciplinen och respekten är stenhård.
Det finns många som rynkar på näsan åt kampsport i allmänhet och MMA i synnerhet...
– Det är folk som saknar kunskap. Det de tycker är jobbigt är den klassiska bilden av att någon ligger på någon annan och slår. Vi som håller på med det här tycker att klassisk boxning är betydligt konstigare och det värsta tänkbara. I boxningen får du kraft från hela kroppen när du slår och slagen blir betydligt hårdare, du står och prickskjuter mot en liten yta under en hel match.
Jag ryggar tillbaka när Alexander håller upp garden och demonstrativt slår ett slag i luften mot mig.
– I MMA och Thai-boxning är slagen som träffar huvudet betydligt färre och det kan gå långa perioder utan ett enda slag, fortsätter han och sänker garden igen.
Vid sidan av kamsporten har Alexander börjat värma upp för ett intensivt 2014 i en helt annan roll – som sångare och frontman i Raised Fist. Luleåbandet skrev nyligen under ett globalt konrakt med Epitaph Records om två nya album. Medlemmarnas diktafoner har börjat tankas igen med nya musik- och textideér. Tanken är att en ny platta ska finnas ute nästa sommar.
Den första sedan Veil of Ignorance som kom 2009.
– Man blir peppad och tänker fan vad roligt det kommer att bli. Vi kommer att få resa ut i världen igen och spela på sjukt roliga ställen, säger Alexander Hagman.
Raised Fist som bildades på en fritidsgård på Hertsön 1993 firade 20-årsjubileum i våras. Det stilbildande hardcorebandet har genom åren skaffat sig en trogen publik vilket inte minst 8 000 på Liseberg ifjol visade. De var även aktuella för Peace And Love i Borlänge i somras innan festivalarrangören gick i konkurs. Att vara aktuell för en högprofilfestival fyra år efter senaste skivsläppet tolkar Alexander Hagman som ett positivt tecken.
– Jag tror att vi är mer etablerade än folk förstår. När vi spelar klubbgig i Tyskland och även i Sverige så är det på ställen med plus 1 000 pers.
Den mest hektiska perioden för Raised Fist var 2009-2010 när bandet blev grammisnominerat för Veil of Ignorance. Samtidigt blev det stor efterfrågan på Sound of the republic som Raised Fist hade släppt tre år tidigare.
– Den kom som en eftervåg och det var som att vi turnerade på två album just då.
2011 spelade Luleåbandet på jättelika Soundwave Festival i Australien med band som Slipknot, Limp Bizkit och System of a Down. Det var den hittills största spelningen för Raised Fist.
Internet har inneburit stora förändringar för musikbranschen. Musik sprids inte längre via kommersiella kanaler som styrs av folk som har makt att bestämma vad som är populärt för tillfället. Nu kan lyssnarna lättare söka upp den musik de verkligen vill lyssna på. Tillgängligheten har blivit betydligt större.
Det är en utveckling som Alexander Hagman välkomnar med öppna armar.
– Det finns absolut ingenting ont med att ha ett stort informationsflöde. Det gäller musik, det gäller nyheter, det gäller konst, det gäller allt. Man kan inte hålla folk instängda i små rum och sedan skapa en verklighet åt dem utifrån små doser av utvald information.
Alexander Hagman nämner Edward Snowden som avslöjade amerikanska NSA:s topphemliga signalspaningsprojekt som ett exempel. Och den Arabiska våren där politiska protestyttringar startade i Tunisien och spred sig till flera andra arabländer.
Sedan ursäktar han sig för att han kommit in på ett politiskt spår innan han fortsätter med samma tydliga engagemang.
– Vi har en offentlighetsprincip av en anledning och så fort du låser in information och väljer vad du ska dela med dig av skapar du en grund för att börja välja vad folk ska få ta del av. Det är samma med musiken.
Kamsporten betyder mycket för dig, hur viktig är musiken?
– Den är viktigare för mig än vad jag själv är medveten om. Det märker jag nu till exempel när jag börjat skriva nya låtar. Däremot kan jag vara borta från den under långa perioder och hålla på med andra projekt som jag har i pipen hela tiden. Men kampsporten och musiken är min själ och har funnits där ända sedan jag var barn. Det är någonting som alltid finns där.
– Det spelar ingen roll vad jag håller på med i det vardagliga livet, om varenda cell byts ut i min kropp så kommer jag ändå ha kvar ett kluster bestående av kamsport och musik.
Vad ser du för likheter mellan kampsport och musik?
– Jag har frågat mig själv om jag är en arg själ, men det är jag ju inte. Hård musik och kampsport hänger ihop och jag gillar att ta på mig arbetshandskarna och gå ut och kötta. Det är en speciell vibe när det gäller band från Norrbotten. Lite ruffigare. En stor del av oss kommer från familjeförhållanden som inte innebar en silversked i munnen, snarare att båda föräldrarna jobbade på hamburgerrestaurang.
– Man tar ut sig fullständigt när man har en publik framför sig. Där har du likheten.
Alexander Hagman har även grundat Timelab – ett webbutvecklingsföretag med nio anställda som han beskriver som sin pensionsförsäkring. Han startade företaget för att det helt enkelt fungerade bättre att vara sin egen chef när man är sångare i ett turnerande band.
Men han vill inte att hans titel ska vara systemutvecklare.
Inte heller företagschef.
– Jag är musiker. Det kommer jag alltid att vara.