– Malmen, älven och skogen är så starkt förknippat med Norrbotten. Det har präglat det mentala tillståndet och mig personligen. Jag kommer ju från Kalix älvdal och ingången till konstprojektet är att undersöka min uppväxt.
Det är politisk konst, men där det är upp till betraktaren att själv ta ställning.
– På ett sätt tar jag ställning. Redan som barn fick jag höra hur allt var centrerat till Stockholm, att allt var Stockholms fel, att alla vinsterna hamnade i Stockholm. Det här är nu mitt sätt undersöka hur det egentligen står till med det, gå tillbaka i historien och fram till idag.
Första delen i trilogin, Malmen, fick sin upprinnelse i tågresan på nya järnvägen bakom Kiirunavaara till Kiruna. Då såg hon ett landskap av grått berg, det som är avfallet från gruvindustrin, en restprodukt som ingen vill ha. Då föddes tanken att låta gråberget gestalta Malmen.
– När Eva Bonnier utlyste idétävlingen om konst och arkitektur i stadsmiljö använde jag sprängstenen för att visa fördelningspolitiken för stockholmarna, den som stockholmarna inte vet något om eller inte bryr sig om. De känner inte till gruvnäringens baksida, ser bara det blanka, färdiga stålet och Stockholm får en stor del av vinsterna.
Jenny Nordmark räknade på gråbergstillväxten i de norrbottniska gruvorna och förde över mängden till Stockholm.
– Min tanke var att om Stockholm ska få sin del av vinsten ska de också få sin del av avfallet, kostnaden för vinsten. Varje år produceras motsvarande 5 kubikmeter gråberg per invånare i Sverige. Det betyder åtskilliga miljoner sprängsten per år för Stockholms kommun.
– Om en överföring av Kirunas deponiberg görs till Stockholm, där topografin är byggnader i stället för berg och där höjden förhåller sig till högsta byggnaden, Kaknästornet, skulle det betyda en höjd på tio våningar. Sprängstenen placeras i gabionkorgar och staplas till arkitektoniska volymer i stadens mellanrum, parker och obebyggd mark. Byggnadsvolymer utan rum och fönster, utan någon som helst funktion mer än som sin del av kostnaden för gruvverksamheten.
Jenny Nordmark fick bära in sin installation i gamla ärevördiga Konstakademien i Stockholm. Ett ovanligt tungt verk mötte besökarna redan i den eleganta entrén och fick konkurrera med den store skulptören Auguste Rodins verk.
Reaktionen på Jenny Nordmarks installation blev – ingen.I vart fall inte i de stockholmska medierna. Utställningen förbigicks med tystnad.
– Lite konstigt, men det var lite annat som inträffade på vernissagedagen. Eva Bonnier och Konstakademin var positiva och ansåg att det var ett starkt verk, men medialt blev det inget.
Rodin-utställningen lockade många och de kunde inte missa Jenny Nordmarks korgar med gråberg.
– Förhoppningsvis nådde det många, men egentligen är det ett projekt för ett offentligt torg, helst Kungsträdgården. Jag ska försöka ställa ut den där i större skala.
Det som nu väntar i Jenny Nordmarks trilogi är Älven, men det blir i Konsthallen i Luleå och inte någonstans i Stockholm.
– Jag är född 1980 och som barn bar jag en t-tröja med texten "Rädda Kalixälven". Många i min hemby Gammelgården var engagerade i älvräddningen. Kalixälven har präglat min uppväxt och hur hade den sett ut om jag i stället växt upp vid torrfåran i Letsi?
Grundtanken var att göra en flytande installation längs Kalix älv, men till det räckte inte pengarna.
– Egentligen handlar det om både Kalix och Lule älvar. De är sådana kontraster. En fullständigt utbyggd och den andra skyddad som nationalälv.
En liten del av Luleälven kommer att finnas i utställningen.
– I Letsi finns sprängsten vid dammen ditlagd av människor. I torrfåran finns stenar som formats av forsen, otrolig vackra stenar. Först ser man det som en ödeläggelse men det kan också upplevas som vackert. I utställningen finns också vårfloden i Kalix älv dokumenterad. Vårflod i Kalix älv och samtidigt torrt i Letsi.
– Förhoppningsvis älskar man båda älvarna när man lämnar utställningen. Jag är inte emot vattenkraft och gruvnäringen. Det skulle bli för enkelspårigt. Man kan tycka om också den utbyggda älven.
Det betyder inte att Jenny Nordmark välkomnar all exploatering.
– Jag vill lyfta fram att vi kan påverka. Älvräddarna påverkade så att Kalix älv blev fredad. Det är fantastiskt att människor vågar protestera mot den planerade gruvan i Kallak. Det går att ställa krav och vi har en fruktansvärd historia om hur samerna drabbats av exploatering och som inte behöver återupprepas. Vi måste hela tiden väga vad vi får mot vad vi förlorar.
Det pågår nu en vattenkraftsdialog mellan olika intressen med målet att miljöanpassa de utbyggda älvarna.
– Vattenkraftsdialogen ska beakta vattenkraftens betydelse för elsystemet och ge minsta påverkan på elproduktionen.
Jenny Nordmark beskriver sitt inträde i konsten som en frukt av hemmiljön.
– Mina föräldrar är intresserade av konst och musik. Alla vi syskon håller på med något inom konst. Min syster är arkitekt och min bror har också gått på Dramatiska institutet.
Det skulle dock dröja innan Jenny Nordmark debuterade som konstnär.
– Jag växte upp i en kultur där att ha ett jobb går före allt annat. Därför flyttade jag som 19-åring till Göteborg och utbildade mig till arkitekt för att få en trygg inkomst. Sedan gick jag också Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg.
Så förutom arkitekt är Jenny Nordmark också scenograf och kostymör inom teater. Och så konstnär.
– De olika rollerna när varandra.