Det är en sällsam spelglädje över årets sista pjäs som också är den sista för Karin Enberg som teaterchef på Norrbottensteatern. En spelglädje hos alla åtta på scenen liksom de två musikanterna. De blommar ut allihopa i denna kabaréliknande föreställning och vi får se förmågor inom komedi som vi inte tidigare upptäckt.
Det kanske är skådespelarnas och musikanternas hyllning till den avgående chefen, som har ryggrad att stiga av när länspolitikerna inte vill betala för en bra länsteater.
Denna julshow är egentligen inte alls märkvärdig, det är ju bara en rad kändisar ur medievärlden som får passera revy. Men det visar sig inte vara bara. Det är ju helt rätt och något vi saknat, något vi inte får uppleva i public service eller de kommersiella kanalerna. Ingen vågar parodiera de egna programmen och programledarna.
Men på Norrbottensteaterns scen står han plötsligt där, Ernst, ni vet han som ska mysa till det så här till jul. Vilken Ernst han gör, Mats Pontén, när han visar hur en tallgren med ett värmeljus kan användas som julmys på entrédörren.
Det är en träffsäker monolog. Lika träffsäker är Pontén i två framträdanden som insändarförfattande gnällgubbe.
Det är inte bara Mats Pontén som överraskar. Det gör hela gänget. Linda Wincent som tv-kocken Plaura och som Glenn Hysén, Pär Andersson som lyckas sjunga Addams julsång med Martin Sundbom stående på magen, Filip Tallhamn som tv-kocken Tina, Therese Lindberg som programledaren Kajsa Warg, Catherine Parment i Plauras kök och så Per Sundbergs fina dansnummer.
Tv-kockarna har en sak gemensam. Alkoholen är huvudingrediensen i deras matlagning. Här dränks julskinkan i större delen av Systembolagets sortiment. När Morberg står för matlagningen sjunger Pär Andersson Jacques Brel-varianten Det doftar öl.
Martin Sundbom lyckas smälta in i så olika roller som en julrimmande Tomas di Leva och en stånkande Leif P W Persson som rekonstruerar Karl XII:s julbrunch. Och mellan detta en otrolig uppvisning som mannen från Sunderbyn som inte kan hålla takten. Den plastiken är en ren uppvisning.
Och mitt i föreställningen, strax innan första aktens slut, är pengarna slut och Therése Lindberg, värdinnan för spektaklet, förklarar att hon därför måste sluta. Då låter det som hämtat ur verkligheten.
Visst, 33 inslag på knappa två timmar riskerar svackor, men de är få och lätta att överleva. Vi lämnar stora salongen efter den publika allsången lika glada som ensemblen. Efter Tolvskillingsoperan känns denna julshow förlösande. Ett roligt slut på det bistra året för Norrbottensteatern och ett fint avsked för teaterchefen Karin Enberg.