"Jag tycker det är lite coolt, alla blir en tiopoängare med en hatt", säger Julia Johansson om cowboy-stilen.
Längs en väg i Bondersbyn finns Kalix egna lilla cowboyranch. Gården som tornar upp sig med det röda huset och den idylliska fonden med älven är Julia Johansson och hennes sambos tillhåll. Tillsammans har de byggt ett stall på gården där hon har haft sina tre hästar de senaste tre åren, men hästarna har funnits med i Julia Johanssons liv längre än så.
– Jag fick min första häst när jag var elva år, ett varmblod som hette Rosa. Hon var gudasnäll men superhet. Idag förstår jag inte att mina föräldrar lät mig rida henne, berättar hon och skrattar.
"Jag har grinat så mycket för mina hästar bara för att de är så himla söta. De är så snälla och ställer upp på allt", säger Julia Johansson om kärleken till hästarna.
Intresset för westernridning har alltid legat och skvalpat i bakgrunden, men det var när hon köpte sin andra häst, kallblodet Hamrex, och följde med sin granne på en westerntävling som hon blev förälskad på riktigt.
– Det var stämningen jag verkligen blev kär i. Gör man en bra ritt så hörs det från publiken, det är en helt annan atmosfär än vad jag var van vid från andra hästsammanhang, säger hon om sitt första intryck och berättar att det skiljde sig mycket från dressyr- och hopptävlingar som hon tidigare varit på.
– Det finns en inkluderande stämning där det inte spelar någon roll vilken häst man har. Det är allt från shetlandsponnys till ardenners, alla får vara med och alla hejar på alla.
"Det är egentligen så långt ifrån deras natur att vara med oss människor och ändå ger de oss det förtroendet, det är så otroligt häftigt", säger Julia Johansson om att umgås med hästar.
Intresset för westernridningen fortsatte att öka och som 19-åring ville Julia Johansson mer på tävlingsbanan än vad kallblodet hade i sig. Då köpte hon Frosty, en då treårig häst av den nordamerikanska rasen Paint. Avlad för westernridning och boskapsarbete.
– Jag visste att jag ville ha en fläckig häst, det har jag velat ha sen jag såg filmen Hidalgo, säger hon och berättar om första mötet:
– När hon kom fram, absolut sist av alla andra hästar, la huvudet på axeln och blåste in varm luft i örat, då visste jag att det var hon jag skulle ha. Vi valde varandra.
"Hon är en helt fantastisk häst, hon berör alla hon möter", berättar Julia Johansson om hästen Frosty.
Westernridningen har många grenar och inriktningar. Den kanske mest kända och traditionsenliga är den som kallas reining som ursprungligen kommer från den amerikanska södern. Ett sätt att rida som har använts av amerikanska cowboys för att valla boskap och sköta arbetet på gården. I juni gjorde hon sin första tävling i reining med sitt senaste tillskott Tequila, ännu en paint-häst som hon köpte i oktober förra året.
– Det du ska visa upp är en snäll och foglig häst. Du ska ha hundra procent kontroll fast det går fort, berättar hon om tjusningen med grenen.
"Jag visste att jag ville ha en fläckig häst det har jag velat ha sen jag såg filmen Hidalgo. Den typen av häst och den typen av relation vill jag ha", säger Julia Johansson.
"Hästarna vet ju aldrig vad som komma skall men ändå kommer dom glatt fram i hagen stoppar huvudet i grimman, helt ovetandes vad vi ska göra, om vi bara ska gå in i stallet och äta morötter eller åka transport flera timmar till en tävling. Det är fantastiskt vilken tillit hästar ger oss människor, och det är nog det som gör det så speciellt"
Även om Julia har mål med sin westernridning och köpte Tequila av den anledningen, kommer prestationen på ridplanen alltid i andra hand, berättar hon.
"Mina hästar är 90 procent av mitt liv, men om du frågar min sambo är det 100 procent", säger Julia Johansson och skrattar.
– Jag värdesätter alltid relation högst. Vill inte hästen ska vi aldrig tvinga dem till det, vi kan försöka motivera dem men aldrig tvinga. Hästen har en egen kropp och hjärna, de kan vi aldrig bestämma över, säger Julia Johansson och avslutar:
– Det absolut bästa med hästarna är de små stunderna när man stannar upp, små saker som inte handlar om resultat. Häromdagen låg Tequila i boxen när jag kommer in i stallet, så sätter jag mig med henne och vilar, den stunden har jag levt på i två veckors tid. Resultat är ett trevligt kvitto på alla pengar och tid man lägger ner, men det är inte det som spelar roll för mig.