Det var nog en hel del mänskor med rötterna i Tornedalen som hade kommit för att se gruppen Jord i Kulturens Hus på fredagen. Lite som att se ”hemmalaget” spela tänker jag, Lilla salen var så gott som fullsatt.
Gruppen Jord är nog de just nu främsta tolkarna av tornedalsk musiktradition. De fyra medlemmarna, som alla är från Tornedalen, sjunger genomgående på meänkieli, som ett slags ståndpunkt. För den som inte förstår språket går det ändå hur bra som helst att bara njuta av musiken.
Det är alltid mycket skön stämsång när Jord framträder. För några år sedan slutade Gun Olofsson i gruppen och nu är det Johanna Lindgren som är den andra kvinnliga rösten. Hon spelar dessutom tvärflöjt på vissa låtar.
Och så är det medlemmarna Erling Fredriksson, kontrabas, Jan Johansson dragspel, Susanne Rantatalo, slagverk. Och som sagt, alla sjunger. Just den här konserten har de fått extra uppbackning av Simon Vilhelmsson trummor och Håkan Wyöni, elgitarr
Det är glädje och värme som sprids där från scenen och väldigt lite av det så kallade tornedalska vemodet.
Kompositioner och text är delvis eget material och delvis tolkningar av tornedalska visor som tolkats på ett modernt och lekfullt sätt. Väinö Ruottinkoskis visor ligger dem varmt om hjärtat. Musiken influeras annars av lite allt möjligt: grekiskt, afrikanskt, reggae med mera så begreppet världsmusik kan nog passa här.
Något som måste nämnas är Jan Johanssons tajta dragspel och Erling Fredrikssons ibland experimentella ljudeffekter med kontrabasen. Damerna Rantatalo och Lindgren är säkra sångare, båda med riktigt fina röster. Men ibland önskar jag mig lite mera ”blues” i rösterna, något som skulle kunna ge en extra krydda åt det hela.
Det tornedalska är ett genomgående tema. Mellansnacket innehåller en del historiska tillbakablickar. Intressant är att höra om när gränserna mellan länderna drogs och finskspråkig befolkning i Tornedalen hamnade inom Sverige och den försvenskningspolitik som därefter följde.
Konserten var i sin helhet en skön musikupplevelse.