Varmt och omfamnande men också suggestivt och mystiskt, det är känslan som musikgruppen Jord förmedlar.
I botten finns den tornedalska folkmusiken med mycket sångglädje. Men nu har gruppen en helt annan tyngd och säkerhet. Man har tvättat bort en del "helylle" och kaxat till sig.
Den stora förändringen är de tre nya bandmedlemmarna, Thomas Isacsson, percussion, Christer Eriksson, trummor och Håkan Wyöni elgitarr.
Jord består i grunden av Susanne Rantatalo, sång och kalimba, Gun Olofsson, sång, flöjt och gitarr, Erling Fredriksson sång, kontrabas och gitarr och Jan Johansson, dragspel och sång.
"Nya" Jord ger definitivt ett djupare och fylligare intryck, ljudmässigt. Den beslutsamhet som gruppen nu har avspeglas även på scenen, de är stajlade med scenkläder i färgerna, rött, svart och vitt. Alla är dessutom iförda näbbskor i moderna färger.
En del av Jords låtar är eget nyskrivet och en del är egna tolkningar från den skatt av tornedalska visor som finns bevarade. En sådan framförs till exempel i reggaetakt.
Jord sjunger på meänkieli. Under konserten berättar de förstås vad låtarna handlar om och sedan får fantasin sköta resten för oss som inte kan språket.
Det är en varierande resa som Jord bjuder på. Några låtar för tankarna till dansbanegolv på 60-talet i något myggigt hörn av i Tornedalen. En av konsertens höjdpunkter är när Gun Olofsson med sin djupa och stadiga röst framför tangon "Minun kaipussa".
Ibland lättas det instrumenttäta soundet upp, till exempel när Jan Johansson rent och avskalat framför låten "Ma on musta" som är en traditionell visa om evigt trofast kärlek. Här kommer den härligt vemodiga själen i torneldalsk musik verkligen fram. Ibland bjuds vi på mera "tjo och tjim" och glädje i humpa och polska i moderna tappningar.
Det märks att gruppen Jord nu spänner bågen och det är bara att önska God tur.