Jazzens stjärna

En av den svenska jazzens mest lysande stjärnor har slocknat i förtid. Esbjörn Svensson var en förnyare som struntade i genrer. Efter att ha lockat en helt ny - och yngre - publik till den svenska jazzen, var han och hans trio på god väg ett bli europeiska jazzsuperstjärnor - även i USA.

Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX

Kultur och Nöje2008-06-17 06:00
Fyrtio år efter att Jan Johansson förolyckades omkom hans efterföljare, Esbjörn Svensson, i en dykningsolycka i helgen i Stockholms skärgård. Båda var stora, svenska jazzpianister, om än olika.
I fjol prydde en bild av Esbjörn Svensson Trio det amerikanska jazzmagasinet Down Beat, något som mer än väl illustrerar bandets internationella framgångar. I England har Esbjörn Svensson och EST de senaste åren blivit det populäraste europeiska jazzbandet, intygar Roger Spence på Edinburgh jazz festival. Han sörjer Esbjörn Svensson både som person och musiker.
- Han var en av jazzens mest positiva människor. Hans energi och entusiasm var smittande. Han var ambitiös men också ödmjuk och respektfull. Alla som arbetat med honom tyckte om honom, både som musiker och människa. Han skapade, tillsammans med EST, ett helt nytt sound inom jazzen, säger han.

Ända sedan starten har Esbjörn Svensson och hans trio lockat en helt ny publik, långt yngre och från andra håll än bara de traditionella jazzälskarnas. I stället för att spela i olika konstellationer, så som många jazzmusiker brukar, har de jobbat medvetet med just sin trio, med sitt eget konstnärliga uttryck, men också med skivsläpp och turnéer precis som popgrupper. Även de musikaliska influenserna kommer från andra håll än jazzen. För några år sedan var trion förband åt kanadensiska KD Lang på hennes turné.
Esbjörn Svensson lade stor vikt inte bara vid ljudet utan och vid ljus under sina konserter. Han använde sig av något inom jazzen så oortodoxt som rökeffekter, poängterar Stuart Nicholson, brittisk jazzskribent i bland annat Guardian. Han slogs av det stora antalet unga tjejer i publiken när EST spelade i Paris för ett och ett halvt år sedan.
- Det är något jazzmusiker aldrig brukar få uppleva, varken i Europa eller i USA. När han senast spelade i London var den största delen av publiken mellan 18 och 30 år. Jag talade med några tjejer och de såg honom inte ens som jazzmusiker.

Esbjörn Svensson är också en av de musiker Stuart Nicholson lyfter fram i sin nya bok, Is jazz dead - or has it moved to a new address?. Nicholson ser den amerikanska jazzen som förstelnad och hittar i stället förnyarna på andra sidan Atlanten. Esbjörn Svensson och EST var ett av hans exempel. Han beskriver Esbjörn Svensson som en pianist som jobbade med den klassiska musikens tekniker, som till skillnad från amerikanska musiker utvecklade olika teman i stället för att improvisera.
- Han kunde utveckla ett tema och dra in publiken. Han var en mästare på att skapa melodier, det hjälpte också att göra hans musik tillgänglig. Han musik var originell men den hade också en slags vanlighet över sig, ungefär som Mozarts.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!