Janzon i hetluften

-Nervöst? Det är det alltid när man lämnat ifrån sig "babyn" och känner att man inte längre kan påverka vad som händer. Men jag börjar vänja mig, konstaterar musikdramatikern och teaterhistorikern Leif Janzon från ett soffhörn inne på Barents Litterature Centre i Överkalix.
Det är här, i den rofyllda och stilfulla gamla prästgården från 1700-talet, som librettot till Batseba har vuxit fram under ett års tid, efter en bok av Torgny Lindgren med samma namn. Enligt Kungliga Operans hemsida är resultatet "ett bibliskt idédrama med dagsaktuellt perspektiv". Själv beskriver Leif Janzon det hela som "En kärleksopera skriven i blod":
- När regissören David Radok först sett texten sa han att han aldrig läst något så blodigt och grymt. Men jag tycker främst att det är en helt enorm kärlekshistoria.
I brännpunkten för operans två akter finns liksom i bibeln Kung Davids hustru Batseba, modern till Israels Kung Salomo.
- Genom Guds nåd har hon fått förmågan att kunna älska, inte att bli älskad som alla vill, framhåller Leif Janzon entusiastiskt.
Skapandet av librettots korta, känslosamma stycken jämför han med att skriva dikter. Att det sedan skulle vara på engelska tyckte han mest kändes naturligt:
- Per Gessle, Björn Ulveus och nästan alla svenska band skriver ju på engelska...

Förfrågan fick han efter att ha skrivit sitt första operalibretto till Trädgården som spelades på Drottningholms Slottsteater med Loa Falkman i huvudrollen, och efter sin text till Kejsarinnan - en musikal byggd på Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien där Mikael Wiehe stod för tonsättningen. Tidigare har den förre exilnorrbottningen undervisat många år i teaterhistoria - både utomlands och i Stockholm, översatt böcker, recenserat konstmusik- och jazz och, under 80-talet, jobbat som dramaturg åt Norrbottensteatern. Men på 90-talet kände han sig "färdig" med talteater och övergick till musikteater.
- Som liten hade vi en fin flygel hemma på Storgatan i Luleå som jag spelade på. Så steget till musiken och operan kanske inte var så långt, funderar Leif Janzon som sedan fyra år även sökt sig tillbaka till sina norrbottniska rötter.
Nu bor han några mil norr om Luleå i ett hus vid älven där stillheten härskar. Lugnet bröts emellertid när han för något år sedan stack ut hakan i samband med en romantävling. Juryn tyckte inte att bidragen höll måttet, och i en tidningskrönika skrev Janzon att "det är den alltmer tilltagande feminiseringen av det offentliga samtalet som är på väg att rasera kulturens kvalitetstänkande" och att "nivån sjunkit till den milda grad att vi snart kan vänta en roman av Linda Skugge" - och fick rejäla mothugg.
- Jag borde ha använt ordet intimisering i stället för feminisering. Det jag menade var att allt i dag ska ältas och handla om vad man känner i stället för att utgå från en riktig handling. "Norrbottningsgubbe" var nog det minst graverande uttrycket jag fick höra efteråt. Det var särskilt tungt med tanke på att jag alltid själv jobbar ur genus- och kvinnoperspektiv, säger Leif Janzon som för närvarande diskuterar två nya "kvinnoverk" med Operan. Det ena om en kvinnlig Faust.

Att han tackade ja till att skriva librettot till Batseba hänger ihop just med det kvinnliga temat och de många kvinnorollerna.
Torgny Lindgrens bok hade han överhuvudtaget inte läst innan dess:
- Men jag kan ju min bibel, säger Janzon.
Musiken till operan som ska framföras till i mars har Sven-David Sandström stått för. Elin Rombo och Hillevi Martinpelto delar på huvudrollen som Batseba.
Ska man tro musikkritikern själv låter det "otroligt bra":
- Alla vill ju ha starka, dramatiska historier, kärlek, action och gråt, och det blir det. På scenen kommer också att finnas en jättekör, barn, statister och dansare.
Det enda han egentligen saknar är - åsnorna.
- De brukar ju finnas med i bibliska sammanhang, tillägger Leif Janzon muntert.