Jämställt språk i ny handbok
- Självklart tycker jag vi kan markera kön när det är relevant, i litterära texter eller privata samtal. När jag pratar om jämställt språk syftar jag på den offentliga svenskan, sakprosan, journalistiska texter. Lyft då inte fram kön när det är irrelevant, säger Karin Milles, doktor i nordiska språk vid Stockholms universitet och författare till språkrådets nya skrift Jämställt språk. En handbok i att skriva och tala jämställt.
Att hon är just författare tycker hon är viktigt. Att använda könsneutrala personbeteckningar är ett av bokens konkreta råd. En störtloppsåkare kan vara både man och kvinna, samma sak med en frisör eller barnmorska. Men att tala om Carola som sångare i stället för sångerska känns väl ändå en smula överdrivet?
- Det är en fråga om vana. Just sångerska är kanske inte ett så vansinnigt viktigt exempel. Men när det gäller lärare och författare tror jag däremot det är viktigt. Det finns en skillnad i status. Om vi säger "lärarinna" tänker vi på Selma Lagerlöf, det är svunna tider. Om man använder lärarinna i dag är det frågan om det inte finns en liten, liten nedsättande ton?
När Marie Lindberg tävlade i Melodifestivalen beskrev journalister henne påfallande ofta som "lärarinnan Marie Lindberg" konstaterar Karin Milles.
- Varför skriver man så? Den officiella beteckningen är ju lärare. Vi har ett könsneutralt yrkesliv.
Så jobbar vi med nyheter