Det är en liten svart bok med ett både ljust och mörkt innehåll. Vi börjar med det ljusa.
– Jag träffade Arvo när jag började jobba som lokalredaktör i Haparanda. Det var 2008. Han hade flyttat till Haparanda och hans stora intresse var bilmärket Jaguar. Så jag gjorde ett reportage med honom om Jaguarer. Det finns supermånga Jaguarer i Haparanda och Torneå, berättar Linda Danhall om upprinnelsen till boken.
Redan då kom det mörka på tal.
– Han berättade att vi inte kunde gå så fort för att han var sjuk. Jag blev lite nyfiken, för jag såg att han hade det lite bökigt.
Efter reportaget om Jaguarerna började Arvo komma in på lokalredaktionen.
– Vi brukade sitta och surra om ditt och datt. Till slut kom han med ett jättebra tips om att granska prostitutionen vid gränsen. Den hade han hört talas om.
Och det blev inte bara samtal om prostitutionen. Arvo följde med Linda Danhall ut på spaning på andra sidan gränsen.
– Han inspirerade mig till undersökande journalistik. Då blev vi vänner.
Men så en dag kom det mörka telefonsamtalet från Arvo.
– Han sade att han kommer att dö snart. Nä, det kommer du inte, svarade jag. Vi ska skriva en bok om dig. Nämen, det är väl ingen som vill läsa om mig, svarade han.
Arvo lider av KOL och det var under en besvärlig period som han kommit fram till att nu skulle han dö.
– En kväll senare skickade jag ett SMS till honom och frågade om han slutat dö nu. Jag fick snabbt ett svar från honom, att vi gör den där boken. Så började det.
Det var för två år sedan bokarbetet startade och det blev en bok som handlar mycket om sjukdomen KOL, men också om arbetsliv i Finland och Sverige och om arbetskraftsinvandringen.
– Vi bestämde att göra boken på vinst och förlust. Vill någon ge ut den är det en bonus. Det blev en reportagebok, hans egen sanna berättelse. Han är kort och krass till sättet när han berättar om KOL och hur han tacklar världen. Så det fick bli korta kapitel. Då orkar folk läsa för det är ett ganska tungt ämne.
Den kroniska sjukdomen KOL kräver sin förklaring och den ger också Linda Danhall i boken.
– Det är inte en ärftlig sjukdom men en del har lungor som är känsligare för den. Rökning kan leda till sjukdomen och Arvo var storrökare. Både Arvos mor och far drabbades av KOL. Hans frustration är stor över att hans hustru och döttrar fortfarande röker.
Så här uppfattade Linda Danhall Arvos skäl att berätta om sig i en bok:
– Det var skönt att bara få prata av sig, att det blir lite terapeutiskt. Han känner sig ofta väldigt ensam och det är besvärligt att föra sjukdomen på tal. Ändå vill han berätta om den.
Bokförlaget Lumio i Övertorneå tog sig an boken och under julhelgen var den tryckt och klar. Titeln är Sågverk, svartfötter & KOL.
Det där med undersökande journalistik fick en fortsättning efter prostitutionsavslöjandet. Det blev prisade reportage som gav Guldspaden, Årets miljöjournalist och Naturvårdspriset.
Men nu har Linda Danhall sadlat om, från det journalistiska ordet till bilden. Men även om kameran nu är det främsta arbetsredskapet i den nya studion i Kalix, så blir det ord också i fortsättningen.
– Nu håller jag på med andra bokprojekt. En barnbok som är klar och som jag skickat till förlaget. Den handlar om älgjakt. Jag är själv älgjägare. Sedan blir det en bok om kärnkraft, om det planerade kärnkraftverket i finska Pyhäjoki. Jag åker lediga dagar fram och åter som en galning till Pyhäjoki. Där byggs nu infrastrukturen och överklagningar pågår, men hittills har bolaget fått igenom allt.
Sedan finns det färdiga bokmanus i byrålådan, som det brukar heta även om det numera är i datorminnet.
– Författardrömmar? Ja, det har väl alla som skriver något. Det ligger ett och annat bokmanus och skräpar. En deckare och dikter, mer eller mindre färdiga. Deckaren börjar med ett mord på Vassholmen, här i Kalix.
Linda Danhall gick skapande svenska på Luleå tekniska universitet och framhåller kursledaren Maria Vedin som en vägledare.
– Det handlade om disciplin. När jag tröttnade och fick lust att göra något annat förklarade hon att det är bara att sätta sig ner och skriva. Det insåg jag då. Sedan kommer jag ihåg när vi skrivit dikter. Maria dängde min diktlunta i bordet och förklarade att den hade kunnat vara skriven av vem som helst. Vars är Linda? Gör om det, nu! Det kan vara nyttigt att bli sågad.
Linda Danhall har fortsatt kontakt med Arvo. Boken handlar mycket om att han inte får den vård han behöver.
– Nu har han faktiskt fått vara till en lungexpert och ska tillbaka till experten. Han hade berättat att en bok om honom skulle komma ut och då började det hända grejer.
Bokskrivandet lär inte stanna vid boken om Arvo, barnboken om älgjakten och boken om kärnkraftverket i Finland.
– När jag skrivit en bok får jag en tokig mersmak. Tornedalingarna är också så tacksamma att skriva för, de blir så glada, säger Linda Danhall.