Hon dog 31 år gammal, med ett blott påbörjat livsverk och ett 18 dagar gammalt spädbarn i vaggan.
”Du dog en gammeldags död” skriver poeten Rainer Maria Rilke i ett requiem till sin konstnärliga tvillingsjäl ett år senare. Han hade köpt en av de blott tre målningar som Paula Modersohn-Becker sålde under sin livstid. Han, som en gång varit förälskad i henne, gjorde det för att hon skulle ha råd att lämna sin man och stanna längre i Paris, där hon hyrt en ateljé och målade som besatt.
– Hon var en kvinna som ville måla, det var allt hon ville. Och jag som konstnär och författare blir omskakad. Även i dag tror man att det som intresserar kvinnor är att få barn, att älska. Men det som också intresserar oss, och kanske först och främst, är att skapa, säger den franska författaren Marie Darrieussecq.
Men Paula Modersohn-Becker gav till slut upp sin ensamma Paristillvaro. Hon iddes inte be maken, den tyske konstnären Otto Modersohn, om mer pengar utan lät honom komma och hämta tillbaka henne till hemmet med den fantastiska trädgården som hon hade skapat i den nordtyska konstnärskolonin i byn Worpswede.
– Hon hade en stor begåvning för att förgylla livet men jag tror att hon var fruktansvärt uttråkad där, berättar Marie Darrieussecq.
Det var också då hon blev gravid. Läkaren fick henne att stanna kvar för länge i sängen efter den svåra förlossningen. När hon väl reste sig fick hon en propp i lungan och dog.
– Hon dog en banal död, tyvärr, säger Marie Darrieussecq.
”Härligt är att leva här” heter hennes biografi. Precis allt i den är sant, framhåller hon. Det hon inte vetat säkert har hon låtit bli att skriva.
Sedan den lätt surrealistiska debutromanen ”Suggestioner”, om kvinnan som långsamt förvandlas till sugga, har kroppen varit Darrieussecqs litterära tema. Det var också Paula Modersohn-Beckers skildring av kvinnokroppen, av en liggande och ammande fyllig naken kvinna som fångade Darrieussecqs intresse för åtta år sedan.
Hon googlade och upptäckte ett i Tyskland stort men i Frankrike då okänt konstnärskap. När Musée d’Art Moderne de la Ville de Paris ställde ut henne stort 2016, uppmuntrade av Darrieussecqs nyskrivna biografi, blev det publiksuccé och Moma i New York köpte in en av tavlorna.
På Waldemarsudde i Stockholm, som just nu ställer ut den nordtyska konstnärskoloni som hon tillhörde, är det Paula Modersohn-Becker som står i fokus.
– Hon är förvånande modern i sitt måleri. De kvinnor som hon målade var inte snygga och graciösa, de var solida bondkvinnor. Hon gör utstuderade ansikten, ibland på gränsen till karikatyrer. De nakna kropparna är inte erotiska, inte idealiserade.
”En dag, en dag kommer det att finnas kvinnor och flickor vars namn inte längre bara står för mannens motsats, utan något eget, något som inte får en att tänka på komplettering eller gräns utan bara på liv och varande: den kvinnliga människan”, skriver Rilke i ett brev till en annan poet 1904. Marie Darrieussecq citerar det i sin biografi.
Under sitt korta liv visade Paula Modersohn-Becker några av sina sammanlagt 800 målningar i två Worpswede-utställningar i Bremen.
En kritiker skrev att han blev illamående och de brutala formuleringarna togs senare upp av nazisterna som fördömde hennes måleri som degenererat.
Själv skrev hon till Rilke att han måste skicka henne katalogerna från Cézannes nya utställning i Paris.
– Hur visste hon att Cézanne, Gaugin och Rousseau skulle bli stora konstnärer? Picasso håller den afrikanska masken i sin hand och kubismen föds när hon dör. Vilken förlust! Hon var själv en del av det nya måleriet.
Utställningen ”Paula Modersohn-Becker och konstnärskolonin i Worpswede” på Waldemarsudde i Stockholm visas 15 september till 27 januari.
(TT)