"Jag skriver för alla"
Det är inte töntigt att ta sitt moraliska ansvar som artist. Det tycker Love Antell, författare till årets kanske mest hyllade låttexter. NSD gick på museum och tog en promenad på festivalområdet tillsammans med Florence Valentins tankfulle sångare.
Love Antell besökte tillsammans med NSD Piteå Museum för att titta på popkonstnären Peter Blakes utställning.
Foto:
Hans Rolex håller, resten blir kol
Och rök mot himlen.
Svart rök mot natthimlen.
Orden är Love Antells, ett utdrag från låten Bilen Brinner" som handlar om när högerpopulisten Jörg Haider avled i en bilolycka i vintras. Alla texter på popbandet Florence Valentins senaste album, Spring Ricco, är skrivna på samma konkreta, berättande sätt. Det finns en tanke bakom. Bandets sångare Love Antell säger att han inte vill pracka på folk vad de ska tycka. Hans mål är att skildra samhället så ärligt som möjligt, och på det sättet uppmärksamma dess problem.
Underhållande budskap
- Det är lönlöst att komma med egna lösningar. Jag tar upp det som staten sopar under mattan - vapenexporten till exempel, det skryter man inte om direkt - men jag gör det på ett underhållande sätt. Det är lättare att ta in ett budskap om man samtidigt roas av hur det formuleras.
Det är väldigt enkelt att slänga in Love Antells texter i det något bespottade vänsterpolitiska facket, där musiken kommer i andra hand till förmån för politiska proklamationer. Samhällskritisk musik brukar per automatik placeras där.
- Det är en krass definition som görs av de som inte bemödat sig att lyssna. Jag träffade folk från Liberala Ungdomsförbundet tidigare i sommar. De visade sig gilla min musik och hade många positiva tankar och funderingar om det jag skriver. Visst är jag vänster, men de flesta av texterna är varken höger eller vänster. Jag skriver för alla.
Flera versioner
Vi strosar i festivalträngseln och kommer fram till Piteå Museum. Love Antell vill ta tillfället i akt och se utställningen med Peter Blake, popkonstnären som gjorde omslaget till bland annat The Beatles Sgt Pepper. Besvikelsen är stor när han ser att det är stängt. Men han ger sig inte och knackar på den låsta dörren. En museianställd öppnar och släpper in oss, till Love Antells stora glädje. Han går runt, granskar fascinerat alla verk. Begrundar och kommenterar. Sedan ut på området igen. Åter till intervjun. Efter varje fråga tänker Love Antell efter länge. Ibland så länge att man undrar om han tycker att frågan är idiotisk och väljer att ignorera den. Men varje gång kommer ett tankfullt svar till slut.
- Jo, jag gillar att ta tid på mig, förklarar han.
- Jag blir sällan klar med en låt förrän den har bearbetats länge och spelats in i flera olika versioner. Nicolai Dunger har släppt fjorton skivor. Fjorton! Jakob Hellman släppte en enda. Jag vill hitta nån slags medelväg.
"Det moraliska ansvaret"
Ansvaret som följer med att vara framgångsrik artist tar Love Antell på stort allvar. Han kallar det för "det moraliska ansvaret" och nämner gangsterhiphopgruppen Kartellen från Stockholm som ett dåligt exempel.
- De förhärligar våld på ett osympatiskt sätt. Vi lever i en tid där det anses vara töntigt att ta ställning mot sånt, det mesta anses som okej idag. Se bara på 50 Cent som poserar med skottsäker väst. Vad ger det för signal till kidsen?
Hämmar det här ansvarstänket ditt textförfattande?
- Hämmar? Nä, inte så länge jag ägnar så mycket tid åt varje låt som jag gör.
Så jobbar vi med nyheter