1973 var Ellen Larsson nybliven Piteåbo, hon jobbade på Apoteket och hade precis flyttat från Luleå till kärleken Sture i Piteå. Semesterresan för paret gick det året till Sri Lanka, och intrycken från den resan blev många.
– Jag blev väldigt berörd och tagen av vad vi såg. Fattigdomen var total och många människor levde under fruktansvärda förhållanden. Väl hemma igen bestämde jag mig för att jag ville hjälpa till.
1976 startade Ellen Larsson hjälporganisationen Childrens project in Sri Lanka och har under årens lopp regelbundet besökt landet för att följa upp att hjälpen kommer fram som den ska. Från början packade hon väskorna fulla av nödvändiga saker som hon tog med sig på varje resa. Ganska snart blev det till ett omöjligt projekt som var svårt att hantera.
– Det är betydligt lättare och mer ändamålsenligt att ge bistånd i form av pengar, konstaterar hon.
Det stora engagemanget ledde också till att paret Larsson bestämde sig för att adoptera.
– I december 1976 hämtade jag dottern Ann, det var oerhört kort varsel. Vi hade bara varit gifta i ett och ett halvt år så det gick väldigt fort. Fyra år senare adopterade vi dottern Maria, hon bor numera i London där hon träffade sin man. Sedan kom vår biologiska son Erik kort därefter. Hade vi haft barn tidigare hade vi aldrig fått adoptera, konstaterar hon.
När Duo Helg kommer på besök hemma i villan i Piteå har Ellen Larsson varit hemma en dryg vecka efter senaste resan. Överallt i hemmet finns tavlor och andra minnen som tagits med från de många resorna som tagits hem under åren. När vi bläddrar igenom bilderna väcks minnen till liv och hon berättar livfullt om alla möten som hon varit med om.
– Det här huset där är det en mamma som är sjuk i cancer, huset är så nedgånget och där har mormodern skickats iväg med barnet för att det inte gick att bo kvar där längre, huset håller på att sjunka ner. Det är så eländigt. Det är väldigt svårt att hitta i landet, det finns ju inga adresser så därför är jag helt beroende av någon som känner till områdena.
En förutsättning för att kunna bedriva hjälparbete är ett nära samarbete med någon lokal innevånare. Ellen Larsson samarbetar därför sedan 15 år tillbaka med Manjula Fernando. Han agerar chaufför när hon kommer på besök, det är också via honom som den ekonomiska hjälpen kommer fram. Och att hjälpen från Ellen Larssons organisation gör skillnad får hon klara bevis för varje gång hon besöker landet vilket sker två gånger om året.
– Titta, där har jag mitt namn på huset. Här bjöd de in mig och ville visa att de fått golv och det var så stolta. De har verkligen förvaltat varje krona så väl, det är roligt att se. Och se, den här flickan hon drömmer om att studera till läkare men kommer från fattiga förhållanden. Hon har sin fadder i Rosvik som nu lite extra för att hjälpa henne ha råd med studierna.
De många resorna till Sri Lanka har också medfört till att Ellen Larsson fått vänner för livet. Många av de som fått hjälp under åren är vuxna nu och står på egna ben, men Ellen Larsson har fortfarande kontakt med flera av dem.
– Jag ha fått sådana fina relationer att jag inte kan sluta. Just nu får omkring 50 barn hjälp från faddrar som varje månad betalar in 200 kronor för deras uppehälle. Pengarna räcker långt. Tack vare hjälpen kan barnen få mat för dagen, gå i skolan och skaffa den obligatoriska skoluniformen. Det är viktigt att barnen får en utbildning, annars är risken stor att de hamnar i kriminalitet. Hjälpen som kommer in har också gjort att vi kunnat hjälpa familjer bygga sig ett hus att bo i. Tack vare hjälp från Rotary i Piteå har vi också kunnat borra brunnar för att ge dem tillgång till friskt vatten, hittills har vi borrat och gett anslutning till tolv stycken.
Förutom fadderbarnen får även sex barnhem varje månad stöd från Childrens project in Sri Lanka. Alla administrativa kostnader för hjälparbetet står Ellen själv för, även resekostnaderna för sina besök i landet betalar hon på egen hand, allt för att så mycket som möjligt ska gå direkt till barnen. Barnhemmen är helt och hållet beroende av hjälp från utländska hjälporganisationer.
Tror du att det spelar roll att det är du som person som stått bakom detta i stället för en stor organisation?
– Ja, jag tror det betyder allt. Och att jag åker runt och ser på plats hur det fungerar är också viktigt.
Länge har Ellen drivit hjälparbetet på egen hand. Nu finns dock en nystartad förening där ytterligare ett antal eldsjälar anslutit sig för att hålla hjälparbetet vid liv.
– Än så länge orkar jag med att driva projektet vidare, men jag vill gärna veta att hjälparbetet fortsätter även den dagen som jag inte orkar längre, säger Ellen som i höstas fyllde 72 år.
Läs mer om Ellen Larssons hjälparbete på Children project in Sri Lankas hemsida:
https://srilankaellenlarsson.wordpress.com/